Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1869, sida 3

a a 2 Rättegängsoch Polisaaker. (Från Tunge, Stångenäs, Sörbygdens och Sotenäs bäradsrätt å cellfängelset i Uddevalla den 3( Oktober). Mord d linstru, mordbrand, mened och förskingring af kronans egendom. Med den för alla dessa brott tilltalade båtsmannen Andreas EliasIson Struts från Smedberg bölls fortsatt ransakning ofvannämnde dag i närvaro af åklagaren, kronolänsmannen O. W. Lundbom, samt kompanichefen, kaptenen C. H. Krusenstjerna. IIärjemte anpåälde sig ombudsmannen för länets brandstodsbolag, reå n II. Zetterberg, som yrkade att Struts måtte å äggas till bolaget äterbetala 440 rdr 75 öre, som bolaget måst till Struts rotbällare, assessorn J. Koch och II. P. Wallqvist, utbtala för de uppbrunna åbyggnaderna. Prån bemälde Koch och Wallqvist inlemnades en skrift, deri dessa afsade sig all ersättningstalan mot Struts. Af protokoll, som blifvit fördt å Qviström den 23 Februari 1867, upplystes att Struts med liflig ed bekräftat, att de at honom innehafvande kronopersedlar gått förlorade i branden, och anmärkte Struts, att han ej gått ed på, att elden icke gerom hans vangömwo eller vållande uppkommit. Någon annan bekännelse, än den Struts förut aflagt. var icke möjligt att få konom att afgifva, och bestred Struts ifrigt, att han varit vållande till sin hustrus död. Den dag hustrun aflidit hade Struts varit på Smedberg och gräft diken, och kl. !(,9 hade Struts varit hemma och ätit frukost, men snart åter begifvit sig till sitt arbete. Sedan hade Struts icke varit hemma förr än kl. 1 midd och då var hustrun nyss död. Struts hade b mycket ledsen öfver hustruns död, och påstod Struts att han aldrig sagt det han skulle slå ihjäl henne. Åklagaren öfverlemnade härefter ransakningen till häradsrättens afgörande, under yrkande af ansvar å Struts för mordbrand och mened samt på de skäl, som voro för handen, för mord å sin hustru Olena Jakobsdotter. Efter enskild öfverläggning afkuunades det utslag: att, ehuru besvärande omständigheter sörekommit emot Struts derom att han varit orsakea till sin hustru Olena Jakobsdotters död, likväl och då Struts detta enständigt förnekat, blef Struts från ansvar i denna del frikänd; men som Struts genom eget erkännande är förvunnen att bafva uppsåtligen satt eld i den å båtsmanstorpet varande manbyggnad, kändes Struts skyldig till straff enligt 19 kap. 1 och 6 Så strafflagen; och som Struts härjemte erkänt, att han den 23 Februari 1867, emot bättre vetande, med ed intygat, att åtskillige kronan tillhörige kronopersedlar vid omförmälda brand gått förlorade, då de i stället varit i behåll, förklarades Struts saker till ansvar efter 1 och 6 Så i 13 kap, sagde lag. Härförutom jörpligtades Struts att till länets brandstodsbolag utgifva 440 rdr 75 öre och ersätta kongl. m:t och kronan med 23 rdr 56 öre samt utgifva en hel mängd vittnesersättningar. Som hr kaptenen Krusenstjerna yrkat ansvar a Struts för förskingring af kronans egendom, blef, jemlikt kongl. förordningen den 25 Juni 1868, ransakningen skjuten till Kongl. Bohusläns regementes krigsrätt, som kommer att i ett sammanhang bestämma det straff Struts skall undergå för sina många förbrytelser. Med utslaget blef Struts synbarligen missbelåten och ville gerna att häradsrätten skulle bestämt straffet. (Ur Bohusläns Tidning y