us moder omkring 14 dagar e otvannämnde guet var i atnjurande af en obruten helsa, då hon helt plötsligt afled i on ålder af 92 1 år. ——— Bref från Landsorten. (Från redaktionens korrespondent.) Venersborg d. 2 Nov. 1862. Djupa hösten är inne. Surmulen, som en läsarprest, är dagen och lång, stormig och våt är natten. ÄÅngbätsturerna äro irreguliera och segelfartygen börja läggas upp för året, beröfvade bvarenda ,klut. Men medan vi äro vid sjöa vill jag ö något om årets seglation på Venern. Der inte yarit så liten rörelse detta år. IIela små sloctiljer hafva icke sällan varit synliga, förande trärirke från Vermland till närheten af jernvägsbron, der aflastning skett. Åungbåtarne hafva jemväl haft icke så skrala irakter, med ett ord: rörelsen har varit lifligare; öfvergångspori från gamla till en mängd nya förhållanden, förorsakade dels af förändringar i lagstiftningen inom industriens område och dels i kommunikationsmedlen, skyndar 103 på för att inom en ej alltför afligsen framtid leda oss till en förut ej anad utveckling: så böra vi hoppas, ty man bör hoppas och tro på det godas makt. Årets goda skörd inverkar naturligtvis upplifvande på både landtmannens och affärsmännens sinnen, och gifver oss Försynen några goda år till, så skingra sig nog bekymren och misstroendet man och man emellan, hvilket är ett så vigtigt moment för ett allmänt välbefinnande. IIlafrepris nna hålla sig ganska höga. och väl är det, ty en stor del ar synnerligast Dalslands jordbrukande befolkning nödgades förliden vår skuldsätta sig för både utsädesspanmålen och för sommarfödan. FÅ vi nu en god vinter, lämplig för skogskörslor, så skall allmogens stå s än mera och betydligt förbättras, hvilket är högligen af nöden och varmt önskas af hvarje redligt tänkande menniska, som har medvetande af att på modernäringens lyckliga tillstånd och utveckling beror landets väl. Landtmannaprodukter af alla slag hålla för uenna årstid verkligen i höga priser, och bättre så, än motsatoch lustbarheter hafva trä mit i vår goda stad under sistförflutna 3:ne månaderna. Nya elementarskolan och nya stadshuset äro ock solida byggnader, som hedra samhället. Utan vår nya teater skulle vi aldrig här a sådane celebriteter som fru Michaöli och lund, krigsrådet Lumbye m. fl., för att icke na åtst a af kongl. teaterns framstående lyriska artister, och utan vår rymliga societetslokal hade vi här aldrig fått se någon större samling af den glada ungdomen i dansens hvirflar — hvilket allt dock är friskande äfven för den, som redan dansat ifri dig cch sem vanligast egnar sin tid åt allvarligare bestyr. Det berättas, att vi snart så en 3. k. ngbo öfver sundet i stället för den tröga skrufbroL. Länge har detta varit ett önskningsmål, i en td då allt skall gå raskt nndan, men lärer nu, son sacdt, snart blifva en verklighet. Med vår jernväg ser det nog ännu bekymmersamt ut i afseende på dess bärighet, men hvarje nytt företag mötes ju af svårigheter, som dock oftast kunna ervinnas genom kloka åt r, och så böra vi ock hoppas i afscende på denna storartade an i Penningtillgängen i härvarande enskilda bank lärer vara god, emedan vederbörande i god ordning förmå utgöra åliggande inbetalvingar. Lärjungarnes uti elementarskolan antal är minskadt med 20 mot föregående termin, hvartill orsaken väl är att söka uti indragningen af första klassen och föreskritten om högre ålder än förr för vinnande af inträde vid läroverket. Den kraft och omtanka, som utmärker läroverkets nuvarande rektor, inger goda förhoppningar i afseende på lärjungarnes undervisning och goda sede Länets verks ding är ånyo i hufvudelsatt med utarbetande af förslag till py utsökningslag. Behofret deraf är allmänt insedt, och man kan göra sig goda förväntuvingar med anledning af grefve Sparres vidsträckta erfarenhet samt ovanliga förmåga att sätta sig in i sitt ämne. Vårt cellsängelse blef icke utan direktör, fast hr Insulin gjorde oss det sprattet att försvinna. Den nye direktören ekall vara en utmärkt man, som hvarken har vira-spelet till yrke eller behöfver göra sig osynlig. Att insjukna under en resa är redan i sig sjelf synnerligen olägligt, utan att denna olägenhet jemväl skall medföra en särskild utgift till jernvägarne. Härom dagen insjuknade en af mina bekanta mellan Venersborg och Vara; vid ankomsten till Vara nödgades han ligga öfver derstädes till Påsöljande dag. Men vid afresan från Venersborg hade han köpt biljett för hela vägen till Göteborg. Från Vara gick det bra, ty stationsinspektoren derstädes tillät den sjuke begagna sig af sin biljett för resan till Herrljunga, men der var det stopp. Den resande var äfven der väl bekant,. men fick af stationsinspektoren det besked att ny iJ biljett må iste lösas. Detta må vara lagligt — det känner jag icke — men kumant är det inte. Närl biljetten gällde för resa till Göteborg och personen var känd, så borde han icke ansetts skyldig böta för sitt insjukaande på anmärkta sättet. Kan rättelse ske för framtiden, så är afsigten med detta meddelande vunnen. På tal om jernxägarne, så har ingått till härvarande trafikchef den sorgliga underrättelsen, att konduktören å Uddevalla-—Venersborg—Herrljungabanan, Andersson — en helt ung men gift man — i går afton på ännu obekant sött kommic att falla utur sin kyys, straxt efter tågets afgång från Vedum mot Herrljunga, och i fallet slagit ihjäål) sig. Den döda kroppen är funnen och förd tilll! 6 8 I I I Ir ö I 1 S Herrljunga. . i I dag snöar här häftigt. Luften är jemnmulen. 3.. m. 1 8 Arvika den 1 Nov. I. (Från redaktionens korrespondent.) 0 Sedan 14 dagar ha vi haft omvexlande väderlek: med nederbörd af snö och regn; kölden har ibland js uppgått till S å 10 grader; släddon ha flera dagar ii kunnat begagnas, då af snö fallit en sådan mängd, f att postdiligensen cj kunnat framkomma. Men nu 1 är allt detta igen sin kos och stadig väderlek synes hafva iuträdt. till fromma för såväl höstplö, ning som bär på lastningar af hafre, hvilken utmed Byelfven uppköpes af norrmän i ganska betydliga partier samt betalas med 9 4 10 I. rdr, om vigt af c:a 180 24, och afsändes pr jernbana till Norge. I går anlände hit på resa till Kristiania generaldirektörerna Troili och Roos, för att, enligt beråt-J telse, öfverenskonma om nödiga förändringar af1 bantägens afgång. Önskligt vore att äfven genei raltullstyrelsen på sitt sätt bidroge till befrämjanis det af samfördslen med Norge, genom att åtmin11 stone ej nu mer än förr, då transporterna egde! rum på vanliga fordon, hindra varuutbytet såväl : af jordbruksprodukter som hanetverkares sabrikater. När nu en fattig handtverkare eller jordbrux