Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1869, sida 1

Eldskenet från härden föll öfver grofsmedens svarta ansigte, och hans hvita tänder framlyste under ett vildt skratt, då föreläsaren gjorde ett uppehåll samt såg sig omkring med en triumferande min. Adeln hade åter nödgats gifva vika i en kamp mot de lägre klassernas deputerade. — Ha! drängarne skrika att det är tjutvar i huset, eftersom de inte längre få stjäla som de vilja! ropade smeden. — Det är vår tur nu; den gamla visan har sjungits länge nog! De öfriga tillkännagåfvo högljudt sitt bifall, och en, som varseblef Gavarnie utanför smedjan, utropade: — IIolla, herre, ni kan läsa som en prest; kom in och låt oss höra alltihop igen! och Gavarnie inträdde samt läste, medan de lyssnade med spänd uppmärksamhet och utbröto i triumferande, hotfalla anmärkningar efter läsningens slut. Han hörde åter de kraftiga sla en af släggorna mot städet, då han gick ut genom samma port, som han hade passerat tillsammans med herr de S:t Xist, och tänkte att det franska folket vaknat till nytt li! och hopp. Det föreföll honom att detta ej kunde köpas till för högt pris, och har hade rätt, ehuru han var långt ifrån at!