nedanför var beströdd med granbarr, som skurvis nedföllo från grenarne ofvanför, hvilka bildade ett dunkelt tak, som tycktes ogenomträngligt både för sol och regn. Lägre ned hade hösten lagt sin hand på träden; der funnos aflöfvade grenar och der skiftade ett bokträd i röd och gult, men hvarken sommarsol eller vintersnö verkade på Tfurorna; de visade föga förändring. Det var bland dem, som goten hade byggt sin hydda och e sin faders lilla koja med en boning, in hållande två rum, skyddad af en hö: klippa, som reste sig tvärbraut tätt bakom huset. Den enda stig, som förde ditupp, gick bredvid vattenfallet, der klipporna hade antagit en viss likhet med en ofantlig trappa, hvilket ej hade undgått folkets blick, ty denna ända af dalen kallades Jättetrappan. (Foris.)