Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 november 1869, sida 1

ana hur dyrt detta pris skulle blifva. Hans tankar riktades på herr de S:t Xist och Narcelle, och han undrade huru en sådan man som herr de Lestrelle kunde hafva blifvit bedragen derhän att vilja anförtro sin dotter åt markisen. Under dessa tankar hade han nalkats prestgården. Det var ett stort, förfallet hus, hvilket abb Bergerat hade funnit alltför kostsamt att reparera och således lät falla i ruiner, ty större delen af sin lilla lön använde han till sin församlings bästa, och endast genom hans gamla moders noggranna hushållning kunde han draga sig fram. Han var nu i kyrkan och firade messan, och Gavarnie visste att Marcelle troligtvis äfven befann sig der; han hade tagit reda på hennes vanor, han visste knappt huru, och det var troligt att denna kännedom förmådde honom att dröja några ögonblick i det djupa porthvalfvet och slutligen inträda i templet. Ibarraye egde en mycket större kyrka inom sina murar, men denna var endast en liten gammal byggnad, hvilken hade blifvit uppförd af tempelherrarne och hade öfvergått i andra händer efter ordens förstöring. Till denna kyrka hörde ett vidsträckt distrikt, och ehuru hvarken dess kyrkoherde eller templet sjelf voro så moderna som S:t Severin inne i staden, hade I det likväl sina trogna. De klädde altaret med konstgjorda blommor och hade sammanskjutit en summa penningar, hvarigenom taket hade blifvit blåmåladt och försedt med förgylda stjernor, och en frodig engel, som var fästad med den ena foten, I hängde nedåt med en krans af rosor i handen. Som cn egendomlig motsats till dessa moderna ansträngningar af någon