Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 2

hvarför skulle min närva vara så vigtig? — IIvarför? Ah, herr ni vara så oeftertänksa utropade hans värd med — Inser ni ej att om ni bli farligt, — mycket far — Jag skall nog sör min bäste herre. — För er sjell! Jag t — jag er värd, jag kan genom er fr ånvaro. Tänk ber. För er sjelf — — blick och ton, som var verkligen röra ni anses som en ljum patriot, och det ro eller frånvar kapten, hur ka um och sjelfvisk en förebråelse skal t ka! ej är med, ligt. ja för mig sjels änker inte på cr min herre: — det gör ni nog, men jag kompromettera: på det, — jas upprepa ide hen Luchon harmset; derefter sänkte han rö sten och fortfor: — Ni gör orätt uti at så ofta besöka slottet derborta; man siger tskilligt, och det kan skada andra. Vi veta alla att ni är en god patriot, men det påstås att ni hjelpte till att rädda markis de S:t Xist. — Hvar? — På torget, svarade herr Luchon, och Gavarnie kände sig lättad, då han fann att hans verkliga del i markisens flykt ännu var okänd. — Och ni besöker familjen på slottet; det är någon som ser det med oblida ögon. Men, tillade han och sänkte rösten till en hviskning, då ni nästa gång träffar herr grofven. så försäkra honom om min vördnad. Adeln kan få öfvertaget igen, hvem vet? Man bör stå väl hos alla partier. — Jag fruktar att ni åsyftar det omöjliga, min bäste herre; ingen kan unklag. a er för att understödja adeln, men det tinns onda tungor, som påstå att ni icke alltid varit en god patriot, sade Gavarnie och