Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 2

— Bow! sade Gavarnie skrattande, — (Catherine har sina ögonblick af inspiration, likasom alla stora artister. U Ja, ja, men ni känner ordspråket: Vatten för hvete, vin för vän och en käpp för qvinnork! IIusbondens öga, herre, husbondens öga! och den lille mannen sstultade in i köket; men innan Gavarnie hann röra sig, hördes en störtsjö af ord I från Catherine, och herr Luchon återkom med ett nedslaget utseende, och synbarligen rädd för frågor, skyndade han att byta om samtalsämne genom att säga: — Det blir tal i qväll, tal, som äro värda att höras. Mäster Lebrun är född till talare; det var sublimt att höra honom proklamera att alla pålagor borde afskaffas; och härvid undföll en suck den lille mannen, ty såsom rik borgare, bosatt i en stad, hade han hitintills njutit många I friheter, som snart skulle taga ett slut under den nya styrelsen. — Ni är en god patriot, sade Gavarnie med ett leende. — Ja visst, ja visst. Ni kommer väl till oss i qväll? Förlät mig. Jag tackar för bjudningen, men ni vet att mäster Lebrun ej är min vän. — Ja ta! vi äro alla vänner; vi ha ej några fiender utom bland de fördömda aristokraterna. Hvar och en af oss skriker at hela sitt hjerta: ,,Lefve nationen, och tilllyktpålen med aristokraterna! Kom 1 qväll för min skull, min bäste kapten, kom i qväll, jag ber derom för egen räk1 J 8 ning. Ni kommer ju? tillade herr Luchon så isrigt, att Gavarnie, som ej kunde tro. att hans sällskap var så ifrigt efterlängtadt af honom, frågade förundrad: — Men