Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 2

ett porträtt af Mirabean, folkets asgud icke som skulle han vara en demokra eller ega någon politisk åsigt, men emedan han var rädd och rik, sökte han at vinna den allmänna opinionen och talade en vild, rödrepublikansk jargon, hvaraf c ett enda ord var uppriktigt. Gavarnic roade sig med att leka med hans farbågor och att underrätta honom, när han fogade något nytt tecken af patriotismen till sin drägt — såsom till exempel Mirabeauknappar — att de ej längre voro moderna i Paris, hvilket i allmänhet var sannt, så hastiga voro opinionsförändringarne i hufvudstaden och så langsamt nådde nyheter de aflägsnare provinserna. Herr Luchon lefde i en beständig ångest att ej hafva gjort det rätta, och osäker horuvida han hade öfvertygat sina grannar om sin patriotism. — God morgon, herr kapten! Ute likasom jag i nationens tjenst? sade han till Gavarnie. — Jag tänker gå till torget för att köpa upp åtskilligt till middagen, som jag i dag ger några af våra goda patriotr. Man får inte se på styfvern vid ett sådant tillfälle, hm. Ni kan höra äggen äsa i stekpannan, och köttet sitter redan. på spettet. Man måste ådagalägga sina isigter, hm. Hör på, Catherine, se efter oppan; Catherine, har du sett till steken ch pastejerna; Catherine, låt mig se patejerna! — Dame, herre, svarade hushållerskans lla röst från köket, — pastejen är inte åbörjad än. Tror ni kanske att en patej för ett så stort sällskap kan lagas ill utan eftertanke, likasom mjölkvälling? lIan kan inte koka utan eftertanke, likaom ni skrifver ett bref. i