Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 november 1869, sida 2

borg. Ansökningen bifölls på vilkor, att mannen upptogs såsom bettlande och hemfördes med fångskjuts, då han naturligtvis mottogs å poliskammaren. Som mannen ej var vidare känd, skickades han till tillsmingsmannen med den vanliga blanketten för varning och underskiikt, der det uppgifves, såsom ofvan är cite radt, att mannen ,under en längre tid fört ett lättjefallt, oordentligt och liderligt lefnadssätt. Den tillsyningsman, till hvars rote denne X. hörde, gi ick dock ej in härpå, och mannen har ännu icke fallit det allmänna till last. En tillsyningsman, som blindt skrifvit under, skulle troligen hafva dermed beredt mannen transport till kronoarbetskåren. 2. En handtverkslärling härstädes låg i underhandling om att erhålla tjenst i en af städerna å vestkusten, och väntade besked derom med maskinisten på en af ångbåtarne söderifrån. Afvaktande ångbåtens ankomst — det var en natt i sistl. Juli månad — lade sig gossen på en jernvägsvagn och insomnade. Här ertappades han af polisen och häktades såsom uteliggare, hvarefter han afsändes med den vanliga varningssedeln till tillsyningsmannen. Denne ville dock först undersöka törhållandet, och så erfor man, att lärlingen hade en fosterfader uti en borgare inom staden, hvilken förklarade, att han ej kände nå got ondt om gossen, hvilken ock ett par dagar derefter aireste till den ifrågavarande staden och har sedermera icke afhörts. Hade saken hatt sin vanliga gång, så hade han väl pu ökat numerären på Vaxholmen eller i cellfängelset. Dessa exe wbel böra vara varnande både sör poliskammaren och tillsyningsmännen, hvilka seduare, enligt vårt förmenande, ieke få taga sina uppdrag så lätt som gemenligen sker, äfven om vi villigt erkänna, att det är må ingen gång mycket svårt att llgöra hvad författningen i detta hänsende bjuder. Vi erkänna ock, att det finnes bland de försvarslösa personer, hvarom fråga är, sådana försoskade och liderliga sällar, att man ej har någon annan utväg att taga vara på dem, än att försända dem till allmänt arbete. Här bör likväl stor försigtighet jakttagar, så att ej den mindre förderfvade blir totalt förstörd. Om 2 stora benägenheten hos våra polismyndigheter att tillvarataga personer genom att änsätta dem i häkte, har blitvit ofta taladt, och det är ett ämne, hvartill vi vilia snart äterkomma.