En mystisk historia. I ett bref till Stock, holms Dagblad från Petersburg läses: I början af året afled i St. Petersburg officeren B., en åttio års man. Förr ansenlig godsegare, hade han för flera år sedan sålt sina jordegendomar och lefde numera af sina kapitaler. Detta hindrade honom dock ej att emellanåt inläta sig i djerfva spekulationer, hvilka förskaffade honom en ansenlig vinst. B. ansågs allmänneligen för att vara millio Hans familj bestod af hustru och tvenne döttrar, uppfostrade i en af härvarande större pensioner. IILar B. hade sina kapital placerade visste för öfrigt ingen, och till och med i de allra förtroligaste samtal med sina närmaste, ville han icke yppa någonting derom. Det enda man hade sig bekant om denne besynnerlige man var, att han var mycket rik, att han högt älskade sina barn, att han var mycket punktlig i sina betalningar; men huru mycket penningar han egde och hvar han hade dem — detta var frågor som man icke ansåg tillständigt att framstälia. Emellertid dör B. I skötet af sin familj och vårdad af de sina intill sista ögonblicken, fanns ej den minsta skymt till anledning att antaga, det något underslef här skulle kunnat blifva begånget. Med iakttagande af alla formaliteter skrider man nu till att öppna den dödes testamente. Man erfar derutaf, att B. testamenterat sin hustru 100,000 rubel silfver, till stipendier åt universiteten och åtskilliga lärdomsskolor 100.000 rubel s., samt 100,000 samma mynt åt några intimare vänner. Hela den återstående betydliga förmögenheten skulle, enligt den dödes yttersta vilja, tillfalla de båda döttrarne. Om dessa dispositioner i och för sig gjelfva voro ingenting att säga; men nu kommer det besynnerliga i saken. Huru stort kapital B. lemnat efter sig och hvar de bortskänkta penningarne vore att finna — om detta var ej ett enda ord yttradt i testamentet. De kontanter som anträffades i den dödes bostad räckte jemnt och nätt till att betäcka begrafningskostnaden. I öfrigt utgör allt, hvad man lyckats finna, 170,000 rubel i vexlar, men detta alltsammans är bara osäkra fordringar. Alla möjliga åtgärder hafva blifvit vidtagua för att lyfta den slöja, som hvilar öfver detta mestiska testamente — men alit förgäfves. En högt uppsatt man har skänkt sin medverkan till samma ändamål, men lika framgångslöst. Verkställaren af den aslidnes yttersta vilja, en man af le renaste grundsatser, är nu som bäst sysselsatt ned att söka eammanbringa medel till de båda lotrarnes framtida, anständiga underhåll. Pet