Oåmjuk supplik. Till den af nödlidande ofta anlitade, aldrig tröttnande välgörenheten vågar en 82 år gammal medlem af detta samhälle bönfalla om hjelp och understöd för sig och en 60-ärig hustru. Ifrån hans tidiga ungdom har han som militär tjent Kongl. Maj:t och kronan — ehuru han icke förmådde tjena så länge, att han för långvarig krigstjenst kunnat erhålla någon belöning. Etter krigens slut, i början af detta sekel, tog han afsked och inträdde som postiljon vid postverket. Sedan åldern och krafterna nekade honom att längre qvarblifva vid den tjensten, har ban försörjt sig och sin åldriga maka utan att ligga hvarken den enskilte eller det allmänna till last. Men, som det behagat Herran att förlidna år genom ett slaganfall beröfva den gamle mannen både ubetskrafter och till större delen synen, nörseln och talförmågan, har han blifvit irstånd att längre, utan främmande hjelp och biträde, kunna försörja sig. Och han ill, så länge möjligt är, undvika att helt och bållet falla fattigvården till last. )etta är orsaken hvarföre han på detta ätt anropar barmhertiga, bättre lottade nedmenniskor om någon hjelp och biträckning i den svåra belägenhet, hvari ideroch sjukdom försatt honom. IIvad den kristliga barmhertigheten godttssullt behagar meddela den gamle, acksamme bedjaren ha handl. hrr J. 1. Jansson Co, hörnet af Kungsoch lagasinsgatorna, godhetsfullt lofvat emotaga, tilldela och redovisa. Herren, som Ut godt verkar uti och genom oss, Han edergälle och löne med nåd och välsigelse hvar och en, som efter förmåga ndrar den fattiges svåra och nödställda elägenket! Göteborg d. 27 Okt. 1869.