Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 november 1869, sida 2

IhDeralås. i 3. Aktierna utfärdas i två serier A. och B., b hvilka begge äro berättigade till fem procents grundfondsränta. m 4. Aktierna, tillhörande serien B, äro ensamma uj berättigade till den årliga utdelning af vinst, hvarvi till bankens rörelse kan lemna tillgång. För erhållande af dylika aktier inbetalas utöfver aktie-Hl beloppet en extra afgift, hvilken bildar bankens d. reservfond. m 5. Efter afdrag af förvaltningskostnaderna och er sedan fem procents grundfondsränta beräknats å samtliga aktierna, fördelas återstoden af folkbankens årsvinst sålunda, att minst tjugo procent deraf öfverföras å reseryfonden samt återstoden, i jemna Jg tiotal af öre utdelas å aktierna, tillhörande serien n. B.; hvarefter öfverskottet, om sådant finnes, till-H. faller reserysonden. . 6. Har, enligt något års afslutade och beböri-se gen reviderade räkenskaper, folkbanken gjort så lfc stora förluster, att hela reservfonden och derutöfver af grundfonden fem tusen riksdaler riksmynt . gått förlorade, då skall banken ofördröjligen siäl-F. las under utredning och upplösas. b 7. Med folkbanken är förenad en sparkassa, fc hvars ändamål är att bereda tillfälle till hopsam-; lande och fruktbargörande af smärre besparingar. Insättarne i sparkassan äro, i förhållande till ban-e ken, fordringsegare, men kunna, emot erläggande af stadgad inträdesafgift, blifva delegare i banken, h medelst öfverförande till grundfonden af insattsbeloppet, så ofta detsamma uppgår till tio riksda; ler riksmynt. 8. I afseende på förvaltning och öfriga bestäm-h melser torde den för aktiebolaget Stockholms Folkq bank af konungen fastställda bolagsordning hufe vudsakligen böra tillämpas. N i Do närmare vilkoren för beloppets insättande i folkbanken fastställdes sålunda: 1. att de aktier, som härför inköpas, må tillhöra serien A. af grundfonsaktierna; 2. att den grundfondsränta, som å ifrågavarande aktier belöper, under de tre första åren af bolagets verksamhet får återgå till bolaget, och alltså användas till bestridande af bolagets förvaltningskostnader; 3. att delegarne i Göteborgs Utskänknirgs-aktiebolag, i den mån grundfondsränta framdeles utgår å ofvanförmälda aktier, förbehålla sig eller sina rättsinnchafvare att tid efter annan besluta forande räntans användande till befrämjande af något eller några för den arbetande klassen inom Göteborg nyttiga ändamål: samt 4. att, om bankbolagets rörelse medför förlust, till hvarsbetäckande bolagets grundfond måste a st litas, Göteborgs Utskänknings-aktiebolag medgif-k ver, att i sådant afseende den delen af grundfon1j den, som motsvaras af ifrågavarande tretusen aky tier, i främsta rummet må tagas i anspråk intill, ett belopp af 5000 rdr, hvaremot stallet cl! 2 Pp a n b v 0 b h brist fördelas på grundfonden i dess helhet. Om, såsom man med visshet hoppas, solkbanken skall härigenom komma till as stånd, så har man derför väsentligen att tacka utskänkningsbolaget, och ligger alltså deri en ny anledning för arbetarne att vara belåtna med denna stora reform, hvarigenom stadens utskänkningsväsen blifvit ordnadt på ett sätt, som burit goda frukter för oss sjelfva och som ådragit st s(sig stor uppmärksamhet ej blott inom, utan ock utom vårt eget land. Beklagligen finnas sådana behållningar nu icke längre till bolagets disposition. Till följd af den agitation, som väcktes sunder förlidet år för återupprättande af det gamla tillståndet, måste bolaget afstå I från sin önskan att erhålla någon liten del af öfverskott till sitt förfogande. Så bar också det önskningsmäl måst uppoffras, b I som förelåg vid bolagets bildande, nemli-!s gen att kunna vidtaga några åtgärder försi I beredande af oskyldiga förströelser åt ar-y betaren, t. ex. i anläggningen af något slgas tivoli, eller dylikt. — — — — — Föreläsning. D:r Eichhorns föreläsning sistl. Lördags afton afhandlade fortsättningen af det karolinska tidehvarfvets konst. De många byggnadsföretagen under detta tidehvarf kräfde naturligtvis en mängd konstnärskrafter, framför allt sten-och bildhuggare för de ornamentala enskildheterna. Ätskillige af de härför sysselsatte mästarne nämndes, såsom Johan Wendel Stamm, Jost Schitz och hans i söner, Jan Silfverling m. fl. För den högre skulpturen var emellertid denna tyska handtverkareskola ej tillräcklig; då Hedvig Eleonora skulle pryda Drottningholm, måste hon således inkalla Nicolaes Millich från Antwerpen, som utförde de marmorstoder och byster, hvilka ännu finnas i slottets herrliga trappa. Hans lif omtalads äfvensom hans inflytande på svenska skulpturen, förnämligast såsom den der blef Burchard Prechts lärare. Denne alsterrike konstnärs lefnadsöden och förnämsta verk samt lärjungar genomgingos, och hans största arbete, altarprydnaden i Up-n sala, beskrefs. Mot slutet af tidskiftet inkommo de franska konstnärerna för slottsbyggnaden; deras främste man var Rense s Chauveau, hvars arbeten närmare granskades. En eller annan enstaka utländning Lade dessförinnan äfven utöfvat sinkonst här, i fransk smak. Föreläsaren öfvergick derpå till medaljgravyren, hvilken under ifrågavarande skede fick en utomordentlig lyftning. Efter att sedan Kristinas dagar ha utöfvats af mer eller mindre skicklige inkallade mästare, en Rethe, Parise, Breuer, Meybusch, fick denna konstgren en inhemsk målsmanfaf hög förtjenst i Arvid Karlsten, hvars lif, arbeten och lärjungar skildrades. Vid hans död fanns ingen, som kurde fortsätta hans verk; men med Hedlinger, som inkom några veckor före Karl XII:s död, begynnar den svenska medaljkonstens mest lysande dagar. Hvad karolinska tidehvarfvet mottog i arf af målarkonsten från Kristinas dar var ganska ringa. Endast Valiari och Signac qvarstannade af dem hon inkallat. Bådas verksamhet tecknades i korthet, äfvensom holländaren Govert Camphuysen, en skicklig djurmälare, omnämndes. Alla dessa namn blekna dock för den storhet, som följde dem, för David Klöcker Ehrenstrahl. Han är iemförliv med Tessin i hör O:U — —: — V— — — :— — vs — 2 O man C Ö me S2 O — 22 Z2fL:BD2 ÅE 2