bron cch in på Kastellholmen, skulle nemligen Samnelsson, uppretad öfver de henne aft B. gjorda förebråelser, siatva ryckt till sig den pennknif B. ur fickan upptagit för att putsa sina naglar, och dermed sjelt tillfogat sig skadorna i ansigtet, för att sedermera härför anklaga Broling. Dennes becende inför domstolen var, lindrigast sagdt, vettlöst och ohyfsadt. Härefter förekallades fältskärsmästaren Ström, m förmälde sig hafra hört ett nödrop fram till sjukhuset och från ett fönster derifrån sett en Ivinna komma i riktning dit, på något afstånd efterföljd af en karl. Dessa begge befannos sedermera vara Samuelsson och Broling. Denne sistnämnde kom då fram med den angifvelsen mot S., att hon velat ta ga lifvet af sig, hvilket B. skulle hafva sökt förhindra. Brolings uppträdande — han var likblek och hela hans kropp skälfde — väckte dock Ströms misstankar att han vore brottslig, hvarför han icke tilläts att aflägsna sig. Slutligen anlände polis, som tog hand om Broling. De begge kavonicrorna vitsordade denna Ströms berättelse. Härefter blef Broling, dels på grund af brottets grofva beskaffenhet, dels ock af den anledning att han i hufvudstadea uppehållit sig under omstäudigheter, hvilka icke lemna någon garanti för han; stadiga vistelse der, emedan han, ehuru gift och fader till flera barn, icke uppehåller sig hos dessa, utan tagit logis såsom resande å ett hotell i Helretiigränden, :på åklagarens yrkande häktad och ransakning utsatt att ånyo förekomma en annan dag. 2 (D. B.) — —— — ——