177 ? af bränd lera och af lava, samt en mängd verktyg, alla af sten, samliga af lava, somliga af flinta. Man bar deremot icke kundet t Å 8 0 år af brons eller jern. äfves söker man en spik eller ens ett spikbäl i de talrika spillrorna af takets olivbjelkar. Frånvaron af metaller är fullständig och karakteristisk det vi inträda i den underjordiska staden, inträda vi ock i den renaste stenåldern, men i ett skede af denna, som företer en jemförelsevis långt hunnen kultur. En del af lerkrukorna äro mycket stora. De inuchölio, när de upptäcktes, dels korn, dets korianderoch anisfrön, dels kikärter, en andra ämnen, hvilkas be(renhet är svår att afgöra. Till form h ämne likna dessa krukor dem, som hela den antika tiden begaguades varande af cercalier. De mindre korna äro gjorda af ett finare ämne, äro af en klar färg och prydas af mycket evkla Ornamenter, bestående af cirkelformiga band, åtskilda af lodräta streckar på lika afstånd från hvarandra. Dessa kärl hafva ingen likhet med vare sig de egyptiska, fenicisk 1 a krukmakararbetena. Do utgöra något alldeles eget i sitt slag, om man undantager ett i IDusren befintligt le-kärl, som förskrilver sig från syriska ökuen och har en träffande liknet med dem. Men jemte dessa husg grafda stadens innevånare haft lyx-vaser af, man kan säga, nästan konstnärligt Man har i det uppgräfda buset påträffat sådane af en klar ljusgul färg, prydda med ornamenter, som än bestå ar punkter och kroklinier, skickligt kombinerade, än af blorasterguirlander, utförda med omisskänligt konstsinne. Bland husgeråden af lava förekomma tråg och hoar för husdjuren. Några af dem voro ännu fyllda med backelse. De äro tunga pjeser, som till största delen hade sin plats ute på husets gård. Man har vidare funnit handqvarnar och en oljepress, väfvareskifsor gter af lava, samt knifvar, sågar och pilspetsar af ilinta. I ett af de mindre men fann man, bredvid ett hackelset benranglen al trenne husdjur — getter eller sär. I den största kammaren låg ett menniskoskelett, till stor del krossadt at det nedsallna taket. Skelettet var af en äldre, temligen kortvext man. När taketinstörtade, synes han hafva suttit på goltvet med ena benet utsträckt och det andra lagdt i kors öfver detsamma. Ivilken menniskorace han tillhör icke med säkerhet afgör hufrudets och käkarnes form söreter emellertid ingenting af det grost djuriska, som wan vanligwis anträffar hos menniskoskeleiter från urtiden. Ute på gården står en tre fot hög, urholkad lavacylinder, om hvars betydelse man sväfvar i ovisshet. Man bar emellertid öfvertygat sig om, att han icke utgör mynningen till en underjordisk vattenreservoar. Franske arkeologen Fouqut, som var närvarande vid utgräfningen, tror, att cylindern varit fotställningen till ett altarbord, på hvilket husets innevånare tat sina religiös emonier. Detta antagande vinner sannolikhet derigenom, att han befinner sig i ett afrundadt hörn at gårdsmuron och omgifves af en upphöjuing med två trappsteg. De upptäckter 1 gjort på 7 och för hvilka jag här i korthet redogjort, halva ledt till andra på Santorin. Utrymmet nek g redogöra äfven för dem, men se här den intressanta slutföljd hvartill do ledt: långt efter den fruktansvärda naturtilldragelse, som begrof urstaden på Therasia under ett 60 fot djupt tufflager, har devna ö, tillika med Santorin, blifvit återbefolkad af en menniskostam, som byggt sina bostäder ofvanpå tusfiagret, och denna menniskostam befann sig ännu djupt inne i stenåldern. Man har bland lomningarne efter densamma icke funnit något spår at metall, med undantag af tvenne ringar af rent guld och af aldra enklaste arbete — tvenne omständigheter, som vittna, att någon metallurgi i ordets egentliga mening då ännu icke var öfvad. Fanns denna andra befolkning ännu qvar, då fenicierna, fjorton århundraden före Kristus, togo Santorin och Therasia i besittning, samt dit medförde bruket af brons? Man vet det icke; man vet blott, att många ärhundraden måste förflutit mellan det stora vulkaniska utbrottet och den feniciska bosättningen, ty af de monumenter, som köpmännen från Sidon qvarlemnat på öarnes stränder, äro några byggda på ett lager at hafssnäckor, som lagt sig öfver tufflagret, medan stranden långsamt höjde sig öfver bafvet. Ännu en märkvärdig omständighet påpekas. De flesta af de i detuppg la huset funna vaserna hafva icke blitvit tillverkade på ön, der man funnit dem, ty hvarken på Therasia eller Santorin anträffas det he, hvaraf de formats. Detsamma gäller om slintoch obsidian-verktygen. Ön Milo är den närmaste punkt, der sådan obsidian existerar. Dessa vaser och dessa verktyg bevisa således, att redan under stonperioden hafva handelssörbindelser och sjöfart egt rum i Medelhafsnejderna. De i huset funna vigterna antyda detsamma. Men då icke den ringaste bit af brons eller jern anträffas i den utgräfda byggningen, kan man taga för gifvet, att dessa metaller voro lika okända i de länder, med hvilka Santorin och Thorasia stodo i handelsförbindelse som på sjelfva dessa öar. Mindre Asien, Syrien och Egypten äro dessa grannländer. Nul. vet man, att bronsperioden uti Egypten! stod i sin blomstring redan 4000 å 5000 år före Kristus. Urstaden på Therasia måste således blifvit begrafven, ja den esz ter det vulkaniska utbrottet till öarne anlända nya belolkningen hafva försvunnit långt före den egyptiska civilisationen, hvilket ytterligare bestyrkes deraf, att vasernas form och ornamentering skiljer dem från allt hvad man känner af krukmakarearbete vare sig från Egypten eller Syrien under bronsperioden. Och likväl är det antagligt, att delemningar från stenperioden, som här omtalats, ligga oss till tiden mycket närmare än de spår af primitiva menniskostammar, som nu, allt talrikare, upptäckas i mellorsta Europa. Allt antyder, att då den ifrågavarande staden på Therasia byggdes, var klimatet i Medelhafsnejderna detsamma AUuUCUmu 2 nat upp oråd hafva den beSu må