Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 oktober 1869, sida 1

— Ian måste då nu hafva insett sitt misstag. Jag beklagar de Noailles, som förenat sig med honom. Om han vore min måg, skulle han aldrig mera få komma inom mina dörrar. Herr de Lestrelle talade med hela häftigheten hos en mild natur, som råkat i en ovanlig sinnesrörelse, och Marcelle tänkte på Gavarnie, — Lafayettes ifrige beundrare. Hon skulle hafva försökt ett försvar, om hennes fader hade varit mindre upprörd, eburu hennes sinne var uppfyldt af hvad hon nyss hade hört. För att emellertid söka rikta hans tankar åt annat håll, sade hon: — Men, pappa, konungen har stadfästat så många eftergifter, att folket måste vara tillfredsstäldt. — Eftergifter tyckas stora för dem, som göra dem, men mycket små för dem, som emottaga dem, mitt stackars barn. Endast himlen vet hvar folkets fordringar skola stanna. Nu förstår du hvarför jag önskade en beskyddare åt dig. Jag var tadelvärd, som biföll ditt afslag till markis de S:t Xist. — Älskade far, du straffar mig hårdt, då du tadlar dig sjelf. — Det är nu för sent att ångra det, ) Se I.-T. N:o 250