Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 oktober 1869, sida 1

vördnad och tillgifvenhet å den andra. Det var ett af tidens mest öfverraskande tecken huru hastigt de lägre klasserna intogos af hat mot de högre, äfven der tillgifvenhet sörr hade berrskat. En mans fiender tillhörde hans eget hushåll, ty tjenarne blefvo synnerligen farliga genom sin kännedom om sina herrars hemligheter. Marcelle kunde ej veta om ej hennes egen kammarjungfru nu spionerade på henne, eller om ej någon lakej kunde lyssna vid ett nyckelhål och berätta, med hundra fariga tillägg, hvad som tilldrog sig mellan henne och hennes fader. Hon stod der nästan andlös, medan det kalla månljuset glänste på trappstegen och mörka skuggor lurade i hvarje hörn. Då hördes ett ljud, liknande ett fotsteg, någonstädes. Hon lyssnade och hennes ögon vidgades af fasa; ljudet bortdog, och hon ilade utför trappan till kabinettet i tornet, der hennes fader förvarade sina böcker och papper. Det hade utsigt åt terrassen; träden, af hvilka flera hade förlorat sina blad, bildade ett flätverk af grenar, mellan hvilka den mörkblå himlen framskymtade; en massa jernekar kastade en djup och dyster skugga; allt var skönjbart och kyligt, — ej en enda gren rörde sig. Känslan af osäkerhet hade ännu ej blifvit vanlig, ty fönsterluckorna voro ej stängda;! men i sin undertryckta förskräckelse märkte Marcelle icke detta, utan erinrade sig blott, då hon blickade ut genom fönstret, . huru skogen för några veckor sedan hade varit beklädd med ett herrligt höstlöfverk, och att Gavarnie hade undersökt dess irrgångar samt erkänt att dess labyrint var mera förvillande än en amerikansk urskog.