aflägsen stad och visat sig endast en eller två gånger hvart halfår. Narcelles asfskiljda sofrum gaf henne tillfälle att obemärkt smyga sig ned till sin fader, flera aftnar under den vecka, som följde efter Bernadous besök. Herr de Lestrelle kunde ej glömma denna varning, till hvilken han hade lyssnat med skenbar likgiltighet. Den tyngde på hans sinne, och Marcelle såg det tydligt samt sökte minska hans oro genom att dela den, eller åtminstone söka utgrunda hvarför hans åsigt skiljde sig så mycket från Gavarnies; men hon var ur stånd att se farans beskaffenhet, emedan allting var så nytt och oerhördt, att det ej kunde bedömas af någon föregående erfarenhet. Hvar och en i Frankrike kämpade mer eller mindre mot samma svårighet. Sedan konungen verkligen hade blifvit en fånge och pöbeln hade förskräckt styrelsen genom att hänga markis de Favras, blef ropet efter blod dagligen allt högljuddare. Herr de Lestrelle sökte ej längre att dölja dessa omständigheter för Marcelle, till hvilken han stödde sig alltmera, och hon visste en afton, då han gaf henne ett tecken att återkomma sedan hon och hennes moder sagt honom god natt, att några färska nyheter tyngde på hans sinne. Hon stannade en stund i madame de Lestrelles rum, begaf sig derefter till sitt eget, lät sin kammarjungfru aflägsna sig och vänade tills allt blef tyst i slottet, innan hon sick ned till sin fader. Hon stod och lyssrade oroligt öfverst vid den stora trappan, nnan hon vågado sig ned, ty en plågsam cänsla af misstroende hade insmugit sig itven i detta hushåll, der kort förut vänighet hade herrskat å ena sidan samt