ket han sortfor att sitta i öfverhuset. Är 1852 lyckades det ändtligen Derby, sedan oenigheten inom whigpartiet åstadkommit dess fall, att sammansätta ett kabinett af rent toryistiska elementer. Som förste skattkammarlord gaf han utrikesministeren till lord Malmesbury, inrikesministeren till lord Walpole, kolonialministeren till sir J. Pakington och finansministeren till Disraeli. Ett nytt sammankalladt parlaments underhus förkastade den 17 December med 305 röster mot 286 den af ministeren förelagda budgeten. Derby drog sig tillbaka, öfverlät åt lord Aberdeen att bilda ett nytt kabinett och intog ånyo sin förra ställning i spetsen för den konservativa oppositionen. I andra afseenden hade han väl användt sin korta makt, i det han bland annat hade reformerat kansliet och afslutat den redan så populära alliansen med Frankrike. Vid den ministerkris, som föranleddes af lord J. Russells afsked i Februari 1855, vägrade han att äter komma till makten, sannolikt emedan han kände sitt partis svaghet. Utan att samla någon stor majoritet omkring sig, trädds han deremot i Februari 1838 åter i spetsen för en konservativ ministör, hvilket föranleddes af de svårigheter, som de indiska angelägenheterna samt de diplomatiska förvecklingarna mellan England och Frankrike med anledning af Orsinis attentat vållade lord Palmerston. Etter att i 16 månader haft en tillvaro, som hotades af alla partierna, midtunder den kris, som framkallades genom reformfrågan, störtades den 15 Januari 1859 den toryminister, hvars chef Derby var. Likväl var Indien dessförinnan pacificeradt, och det hade likaledes lyckats honom att bringa denna stora kolonis förvaltning under regeringens omedelbara styrelse. Hvad som i synnerhet störtade hans minister var hans misstroende till Frankrike, ett misstroende, som röjdes genom de stora maritima rustningarne ochj hans uppenbara sympatier för Österrike i den italienska frågan. Efter en upplösning af parlamentet blef grefve Derbys politik klandrad af underhuset i sjelfva adressdebatten. Lorderne Palmerston och Russel slöto sig tillsamman mot honom och bildade ett nytt kabinett, hvaruti den förstnämnde blef förste skattkammarlord, den andre utrikesminister, och Gladstone finansminister. Lord Derby, som redan år 1830 hade blifvit utnämnd till medlem af statsrådet, tog efter detta nederlag en mindre framstående del i sitt fäderneslands politik än förr, men han blef dock flera gånger i tillfälle att visa, det han vidblef de konservativa åsigter, till hvilka han under årens lopp kommit, såsom särskildt i frågan om den irländska statskyrkans upphäfvande. Som man vet, lemnade han under den sednaste delen af sitt if ledningen af torypartiet åt Disraeli. örefve Derby var en ifrig sportsman; äfren har han uppträdt som författare, och van har lemnat väl lyckade öfversättninsar af Homerus.