tets lagstiftningsverksamhet i förväg, antogs vid andra behandlingen förslagets art. 1 med 158 röster mot 121. Isammamöste meddelade derefter ordföranden, att det inkommit en skrifvelse från de slessvigska deputeradena Kryger och Ahlmann, i hvilken de återupprepa sina förut framställda betänkligheter i afseende på Jafläggandet af ed på den preussiska författningen. Denna skrifvelse lyder sålunda: För tredje gången anförtrodda ett mandat till preussiska deputeradekammaren af de nordslesvigska valmännen, ha vi icke kunnat annat än i detta val se ett bevis på den nordslesvigska befolkningens gillande af vårt uppträdande på landtdagen. Måtte också den preussiska landtdagen i detta förnyade val se en uppmaning till att underderkasta de grundsatser, på hvilka vi stödja den af oss intagna ställningen, en förnyad pröfning, och derigenom bidraga till förhållandenas definitiva utjemning. Redan under landtdagens förra sessioner hafva vi tydligen utvecklat den folkrättsliga och traktatsmessiga ståndpunkt, som vi intaga. Eu motsvarande tydlighet och klarhet ha vi icke kunnat glädja oss åt hvarken från deputeradekammarens eller regeringens sida. Den kal. statsregeringen har uppfattat den förut af oss framställda frågan, om eden på författningen, såsom ett ärende, hvilket endast rörer kammarens arbetsordning, och icke funnit sig hafva anledning att offentligen precisera sin ställning till Prager-fredens art. 5; deputeradekammaren har blott hållit sig till den yttre formen och undgår hvarje diskussion om den nordslesvigska frågans egentliga innehåll och kärna. Icke destomindre torde vi — eftersom man vid vårt inträde i kammaren af oss fordrar en politisk ed — böra vänta, att man framför allt vill aflägsna det tvifvel, af hvilket denna eds karakter fördunklas. Först då den kgl. statsregeringen uttalat sig öfver den giltighet och det utförande, som tillkommer Pragerfredens art. 5, och först efter det folkrepresentationen förklarat, huruvida den anser statstraktater för bindande lagar, först då skola hos oss de förutsättningar hafva inträdt, under hvilka vi kunna fatta ett beslut om vårt inträde i preussiska deputeradekammaren. Vi uppmana derföre deputeradekammaren att anmoda den kongl. statsregeringen om att atgifva en tydlig förklaring öfver bemälde paragrafs lagliga giltighet, samt att uttala, huruvida och på hvilket sätt den ämnar utföra densamma. Vi föreslå än vidare, att deputeradekammaren, efter att hatva hört regeringens förklaring om, huruvida regeringen och representationen äro förpligtade att uppfylla bestående traktater, skall antaga en resolution i denna riktning. Först sedan detta skett, kunna vi taga ett beslut om vårt förhållande till den preussiska deputeradekammaren. Vi begära endast, att man icke af yttre eller formella skäl måtte lägga vårt förslag afsides. Det skulle vara en lätt sak för deputeradekammaren att, vid behandlingen af vår skrifvelse, samtidigt fatta ett beslut om vårt förslag, enär vi äro öfvertygade, att kammaren är genomträngd af öfvertygelsen om nödvändigheten af att visa statstraktaterna den tillbörliga aktningen. Det kan hvarken ligga i statens eller deputeradekammarens intresse att låta den meningen vinna insteg, att man med flit vill låta den nordslesvigska frågan förblifva i mörker. Denna skrifvelse blef hänvisad till behörigt utskott. I samma möte upplästes en skrifvelse från justitieministern, i hvilken han begärde landtdagens tillstånd att anställa åtal mot den augustenburgske deputeraden Baudissen Uhlenhorst, för det denne, enligt meddelande af statsadvokaten i Kicl, på ett folkmöte derstädes den 2 Sept. fällt förnärmande yttranden mot den preussiska landtdagen. ENGLAND. Den aflidne statsmannen och pären Edvard Geoffroy Smith Stanley, grefve afs Derby, var den 14:de grefven af sin ätt och föddes den 29 Mars 1799 på sin familjs gamla slott i Knowsley Park vid Prescott i grefskapet Lancaster, der han äfven dog. Hans familj tillhör en af de äldsta piirsfamiljerna i England, enär den redan år 1485 blef upphöjd till ärftlig pärsvärdighet till belöning för, att dess dåvarande hufvud, en tapper baron, under nämnde år på Bosworths valplats tog kronan af den slagne konung Richards nufvud och satte den på Henrik VII:s. Familjen är tillika en af de rikaste i Storbritannien, och den första grunden härtill ades år 1375 under konung Edvard III, då en af grefve Derbys förfäder äktade sir Thomas Lathams dotter och arfringe samt derigenom erhöll furstliga besittningar, som sedan gått i arf till hans efterkommande. Grefve Derbys far var en ärlig och redlig whig, som intill sin död fortfor att tillhöra whigpartiet; sonen kunde icke berömmas för samma beständighet. Efter att hafva fått den för den engelska aristokratien vanliga uppfostran i Eton, Cambridge och Oxford, inträdde han genast då han blef myndig i underhuset som deputerad för köpingen Stockbridge (1821). Derester representerade han i underhuset städerna Preston (1826) och Windsor (1830) samt grefskapet Lancaster (1832—1844). I början tog han ingen del i de parlamentariska striderna, och sitt maiden-speech höll nan först år 1824; men sedan han först börjat ala i underhuset, gjorde han sig snart bemärkt genom sin sällsynta vältalighet och 22B3B3B333h3333:3nnlfjn—