Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 4

Bok-Ännonser. På L. J. HIERTAS förlag har utkommit: Teater och Drama under andra Kejsardömet, af Rudolf Gottsehall Bearbetad från tyskan och försedd med tillägg af C. Lichhorn. Pris 2 rdr 50 öre. Dogligt Allehanda yttrar om detta arbete: Denua öfversigt af den nyfranska dramatiken torde vara särdeles välkommen för den stora del af allmänheten, som med deltagande följer tidens sscenis ta företeelser i allmänhet och som särskilt så ofta har tillfälle att på våra scener bevittna resultaten af den lifliga fabrikation, hvilken så osörtrutet pågår i Frankrikes dramaturgiska verkstäder. 5Öm, säger utgifvaren, ,,allmänheten unI der en längre följd af år är vittne till en omfångsrik utveckling, som försiggår snart sagdt under hennes egna ögon, skall nödvändigt ett behof uppstå att närmare taga reda på förloppet af denna utveckling, hennes hufvudsakliga moment och de ledande ideer, som gjort och göra sig gällande inom henne. För det ändamålet är detta arbete mycket lämpligt genom sin rikedom på detaljerade upplysnirgar och fina grundliga omdömen öfver den franska scenens nyaste repertoar och dess skapare. Den icke minst intressanta sidan af arbetet är framställningen om den franska teaterorganisationen och teaterförhållandena i yttre och praktiskt asseende, hvilken ganska omfattande framställning upptager arbetets förra hälft. Derefter följer en karakteristik och indelning af andra kejsardömets drama, hvilket enligt förf:s å:igt icke alls betecknar någon höjdpunkt i dramats utveckling, utan i hela sin fysionomi företer medelmåttans uttryck, om det ock i afscende på sin kulturbistoriska betydelse och från synpunkten af atiska tekniken onekligen erbjuder beren flera intressanta sidor. Med verkligt r man för arakteristiker af den nya klassiska skolan, lecole du bons sens, romantikerna och deras epigoner, demi-monde-dramat, hvars egentlign skapare är Alexander Dumas d. y., ten melankoliske sonen till en sangvinisk tader, den nyktraste af alla realister, vidare den satiriska sedemålningen, så till vida som den företer en fständig sträfvan att, så äger, liksom la lustspelet på egna fötter, i hvilket afseende etorien Sardou röjt den största begåfningen af alla nya franska dramatiker, samt slutligen folkskådespelet, farsen och vådevillen, hvars nyaste fas hos fransmännen är den Offenbachska farsen. Den förtjenstfulle förf. slutar sitt arbete med en kortfattad, målande och synnerligen träffande karakte k af denna ,,konstart, hvarvid han med sakkännedom och rättvisa uppskattar så väl dess goda sidor som dess elände, — — —.. 117373)