Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 3

sådana som dermed stå i öfverensstämmelse. Ridlarholmskyrkan kan nu visserligen ej, såsom byggnadsverk, jemföras med Roskilde domkyrka; men hon är dock för god att vanhelgas så, som hänlelsen är. Ehuru det gjutna tornet ej fullt pasar till det öfriga, ser det likväl rätt prydligt ut och förlänar derigenom kyrkan en viss yttre anenlighet; men hvad som rentaf misspryder byggnaden är, att man målat hvalfven inne i kyrkan i svart och grått; — man kommer härvid att tärka på teaterdekorationer! ... Vidare, att kyrkan har en orgel, hvilkens ornamenter äro antika, medan sjelfva kyrkan är i spetsbågsstil, samt att en del af kyrkan atstänges från det öfriga, derigenom att serafimerriddarnes sköldar bilda en skiljevägg. Ännu värre är den oordning och orenlighet, som råda öfverallt i kyrkan. Dessa herrliga segerminnen, trummor, pukor, nycklar, ligga der sammanhopade, som det fallit sig, och fanorna äro uppstälda på hvitmålade brädlappar, ja, gallret utomkring nedgången till den nuvarande konungafamiljens grafhvalf består till och med af omälnde låkter. De stora minnesmärkena öfver Magnus Ladulås och Karl VIIL äro i flera delar förstörda, på flera ställen i kyrkan äro lösa grafstenar uppstälda mot väggarne, kort sagdt, kyrkan vittnar om allt annat än vördnad och kärlek för de stora minnena, smak och ordning. Det har emellertid ej blott gjort mig ondt, utan det har också förvånat mig att se det tillstånd, hvari Riddarholmskyrkan befinner sig; ty när man kommer in i Nationalmuseum, skonjer man just all den kärleksfulla vård, man saknar i kyrkan. Jag hyser den förboppning, att mången stockholmarc, som ej på länge varit inne i Riddarholmskyrkan, med anledning af dessa rader skall göra ett besök derstädes. Jag är förvissad om, att han då skall få samma intryck som jag; — men jag vill utbedja mig, att ingen, som genomläser dessa rader, må misstyda dem. De äro nedskrifna med djup kärlek till de historiska minnena i allmänhet, och ej minst till dem, som omsväfvat mig, då jag besökt de store svenske bjeltarnes hvilorum. Och till slut ville jag lyckönska den arkitekt, som med kärlek till historien och fäderneslandet företager sig att undersöka, huru man bör gå till väga, för att få den intresseräckande byggnaden i det skick som tillbörligt är. E.