Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 3

————— — Unsändt) Den berömde franske historikern Ilenri Martin har uti sina nyligen offentliggjorda skildringar från Sverige berört en för oss vigtig fråga; han yttrar nemligen på ett ställe i nämnda skildringar, att man efter Krimkrigets slut begick det otroliga telet att ej återlemna Ålands-öarna till Sverige. Så vidt insändaren har sig bekant,har denna fråga aldrig varit till diskussion upptagen inom svenska tidningspressen, icke ens vid den tidpunkt, då möjligheten af ett sådant arrangement kunde egt rum. Då ett uppslag till diskussion härom emellertid kan anses vara gjord genom hr Martins ofvannämnda reflexion, så skulle det vara intressant att få utrönt, hvad vår diplomati i denna fråga åtgjort, eller om den åtgjort något. Då Sverige till följd af alliansen med Vestmakterna obestridligen var iotresseradt uti fredstraktaten, skulle det förutsätta en allt för stor kortsynthet hos vår regering att antaga, det icke synpunkten af en sådan möjlighet, som den här ifrågasatta, framställt sig för den. Med ett ord, har vår regering försummat att bevaka våra intressen uti ett ögonblick, som kanske aldrig skall återkomma, eller har omöjligheten varit den klippa, hvaremot gjorda ansträngningar hafva strandat? — En upplysning härom skulle säkerligen med intresse mottagas at hvarje fosterlandsvän. . Den ärade ins. hav här gjort en fråga, å hvars besvarande han väl ännu får vänta åtskilliga år, eller till den tid, då underhandlingarne om Novembertraktater en gång blifva historiskt kända. Det kar dock redan nu antagas, att det då gällde att åt Sverige återvinna ej blott Åland ulan mera dertill. — Det är emellertid e blott ur strategisk synpunkt, som Åland: bortryckande varit oss en svår törlust det icke mindre smärtsamma är, att de här gäller en oblandadt svensk landsdel Men ålänningarne lära hafva det rät bra, i den ställning de nu äro, såsom för enade, märk väl, med Finland, och de må vara oss en tröst.