Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 2

varnie utropade— Hvad har händt, mir goda Catherine? — Ack, herre, jag är född till olycka Min fingerborg, — det var min mors för mig, ty fingerborgar äro sällsynta hos sattigt folk, och man måste spara från släg till slägt. — Jag bredde ut herrns rock vid mitt fönster för att se efter den de rispan, och den ormen Lafon, skräddaren skrek åt mig att jag fuskade i hans yrke så att jag epratå till, och min stack vackra fingerborg föll från mitt finger nec på gården, och jag kan inte hitta den sade Catherine med handen för ögonen -Jag har brutit min stackars rygg fö! att leta efter den, och Louis har sökt och Henri också, men fåfängt, herre. — Det var ledsamt. — Ack, herre, jag skulle inte bry mig derom, ifall det inte vore för lappen, mer hur skall jag kunna laga rocken utan fin. gerborg? Jag talar inte om annat arbete det må gå som det kan. Den lappen bringar bestämdt olycka, den gjorde att jar förlorade min fingerborg. — Var det densamma, om hvilken n sade häromdagen att den var full af hål: frågade Gavarnie. — Herrn minns det! IIvilket god minne han har! Och han håller sig int för god att höra hvad fattigt folk säger och derför är han så omtyckt. Men hvac skall jag göra, om jag inte får reda på min stackars fingerborg? — Jag förmodar att en ny måste läg. gas till nålarne och tråden. (Forts.)