Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 1

ssitt skrisbord, men han hade cj skrifvit många rader, förrän hon åter klappade på dörren och stack in sitt hufvud. — IIerre, tråden var mycket dyr. Allting är dyrt nu för tiden; de säga att drottuingen har användt alltihop för att göra hvita hokarder åt de fördömda aristokraterna. Vi ska aldrig få något billigt, så länge det finns aristokrater! Det bar herr Förre sagt. — Bah! Är detta nog? — Ja, ja, min gode herre, det räcker. Hon aflägsnade sig och Gavarnie skref under några ögonblick. Då visade sig er det lilla listiga ansigtet. — Nå, hvad är det nu? — Herre, jag bar inga nålå det här arbetet. Det bet fina nålar. On lle han fö köpa 1 — Köp hvad ni vill, och låt mig vela hvad jag blir skyldig. — De äro mycket dy med ett ängsligi uttryck. — Det kan inte hjelpas; köp hvad som behöfs. — Ja, herre, jag skyndar att göra det. Herrn skall få sin roc. i god tid. Men ni bör gifta er, än spara aldrig förrän de få en bra h ru, som vet hvad saker kosta, sade Catherine med ett uttryck af förebråelse. — Men unga män bry sig inte om pengar, och herrn är för god patriot att se på några sous, då det gäller att uppmuntra handeln. Ack, pengar bli allt sällsyntare, intet guld, och äfven silfret är knappt. Emigranterna ha , som passa is långa och herrn vore fruntimmer, det. Jag måste enkom stå. a, sade Catherino