Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 oktober 1869, sida 1

Kap. 13. Frihetsträdet. Cavarnie hade funnit sin motvilja fö. att dröja en längre tid i Frankrike små. ningom försvinna för de nya intressen I som väcktes, och han blef allt mera upp: tagen af allmänna värf, i hvilka han had sen stor insats såsom egendomsegare. ifall han vann sin process, medan han såson iheral i sina politiska åsigter naturligtvis tillhörde folkpartiet. Ilans 1 äktige motpart tillhörde en denna sida, emedan ban hade slutit sig till hertigens af Orleans parti, hvilket familjen de Champfort betraktade som den sista och största sky han ännu kunde tillfoga dem. Om khan hade tänkt att betrygga sin sak derij nom, så hade han missräknat sig, ty oak tadt den fransyska lagens smyghål och de svårigheter en mäktig motpart kunde uppställa, nalkades processen sitt slut till Gåararnies förmån, ehuru rubbningen i alla oitentliga göromål fördröjde afgörandet. Det var ett ögonblick då allt häfdvunnet stod stilla, medan oväntade förändringar skedde med otrolig hastighet. Lagar och bruk, som hade fortvarat under sekler, erändakastades på cn dag, och en allmän mani att ändra allt, som hitintills bestått, tycktes hafva gripit äfven den klass, som led genom dessa för ndringar, ehuru en del af adeln hade börjat göra ett häftigt motstånd, understödda ut en del af presterskapet, och deras försök att återkalla de offer, de frivilligt hade gjort i Augusti, hade beröfvat deras tillmötesgående allt dess värde och uppretat nationen i högsta grad.