Familjemordet i Pantin. Att Traupmann ännu icke känner behof af at lätta sitt samvete genom en fullständig bekännelse framgår af ett bref, som han från fängelset i Mavas skrifvit till sin bror Edvard Traupmann. Denne tjenar som soldat i marin-konstruktionskå. ren uti Cherbourg och åtnjuter aktning af befäl och kamrater. Bretvet har följande lydelse: Färe broder! Tillbakarisa icke dessa rader! Jag har icke mod att skrifva till mina stackars föräldrar; försök att trösta dem så godt du kan. Säg dem, att de icke böra anse mig så brottslig som tidningarne säga. Du kan bestämdt försäkra dem, att jag icke är en mördare, som de kanske tro nu, då jag är anklagad som sådan. Ack, om du icke vore soldat! Då kunde du åtminstone i någon mån lindra det elände, som nedtynger vår fainilj, eller du kunde göra någon uppfinning, som inbringade så mycket, att de kunde fara öfver till Amerika, ty i Frankrike skola de ej få lugn. Dit kulle åtminstone icke vanäran följa dem. Gör brad du kan för att trösta dem: jag kan icke annat än gråta öfrer deras lott. Om något händer i vår familj, så haf godheten att skrifva till mig. Jag vill icke bedja dem om nyheter, ty jag inser äl i hvilken belägenhet de befinna sig. Är jag orsson, så är det för deras skull. Olyckan har drabbat mig och jag underkastar mig henne. I Omtamna å mina vägnar våra föräldrar, fast de kanske tro mig ovärdig denna ynnest. Din olycklige broder J. B. Traupmann. Brodern besvarade brefvet genast med en enträgen bön till fången att angifva sina medbrottsisgar, då detta vore det enda sätt, hvarpå ban de bereda sin familj någon gl lje. Travpmanns fader har till polisen öfverlemnat nymt bref, som hotar honom med döden, 2 hans häktade son upptäcker sina medbrottsingar. g—!-mä —