Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1869, sida 2

som Marcelles, och derefter tänkte han ej vidare derpå. Då han blickade ned på slottets terrass spratt han till, ehuru det var just hvad han hade väntat, vid att se Marcelle komma ut från salongen. IIon stannade för att plocka en rosedaqvist, medan aftonvinden blåste öfver hennes hufvud och nedskakade ett blad. Hon blickade upp för att se hvarifrån det kom och måtte hafva upptäckt Gavarnie på kullen, men han var långt ifrån hennes tankar just då. Straxt derefter kom äfven herr de Lestrelle ut samt gick fram och tillbaka på terrassen med henne. Slutligen började han tala, och hon lyssnade en stund under tystnad innan hon såg upp och svarade. Gavarnie tänkte hvilken lycklig samilj det var och betraktade gubben och flickan, medan de voro inbegripna i samtal, troligen om någon ny upptäckt under mikroskopet, eller om de Jussieus nya verk om växternas klassifikation, till dess hans längtan ati deltaga i samtalet blef stark, att ban steg upp och långsamt gick utför kullen på den stig, som förde till slottet. Hade han hört lika så väl som han sett, skulle han hafva upptäckt hvilken smärta tvenne personer, som älska hvarandra innerligt, dock kunna bereda hvarandra. Marcelles blick var orolig då hon kom ut, och hon vände sitt ansigte något åt sidan, då hennes fader nalkades henne, och äfven han tycktes ogerna vilja vidröra det ämne, som båda visste att de mest tänkte på. Det föreföll honom alltid obehagligt att möta en vilja, som skiljde sig från hans egen, och han var så orolig som en så mild natur kunde vara vid ett