Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1869, sida 3

tHultqvists Och dåmuslssons, ensrandigå nCKande. Blandade ämnen. Presidenten Grant i Newyork. (Ur Stockholms Dagblad). Det torde för svenska läsare icke vara utan intresse att se huru en ansedd amerikansk tidning, ,Sun, som utgifves i Newvork, yttrar sig om den amerikanska unionens styresman. Den här nedan meddelade uppsatsen ger oss på samma gång en högst kostlig bild af broder Jonathans egendomligheter och visar på samma gång huru en amerikansk journalist förstår att puffa för sin tidning. ,Sun berättar följande i anledning af presidentens besök i Newyork: Generalen steg tidigt upp, som en god kristen, tog sitt bad och frukosterade med utmärkt aptit. Herr Corbin, hvars gäst han är, måste redan kl. 10 öppna dörrarne till sin eleganta våning, för att såsom ceremonimästare mottaga alla de personer som ville egna presidenten sin hyllning. (Här följer nu en lång lista på dessa uppvaktande). Hela verlden vet — heter det vidare — att hr Corbin, som är en af de talrika svågrar, med hvilka presidenten är beslägtad, förstått att göra sig till hans intimaste vän och förtrogne. Så snart vår tidnings referent presenterade sig, meddelade honom hr Corbin presidentens åsigter rörande en hel hop saker och förklarade, att han serna skulle presentera för generalen alla personer som önskade det, förutsatt att de icke plågade honom med politik. Efter frukosten tor presidenten till ett klädmagasin, der han köpte sig en fullständig drägt för den måttliga summan af 80 dollars. Derefter begaf han sig till börsen. De små struntmäklarne vid Wall-Street glömde ett ögonblick kursnoteringarne för att ropa ett hurra för presidenten, och straxt derefter gick han genom tull-byrån och steg upp för svarta trappan ill tulldomstolen. Han mötte hr Corter, en tjock och fet kerre med välmående utseende, som utan vifvel, tänkte gå och intaga några förfriskningar. — Är distrikts-advokaten inne? — frågade honom presidenten helt höfligt. — Det vet jag inte; hvad rör det mig? Hans byrå är högre upp — ni kan sjelf se åt. Generalen gjorde så, tittade på dörrskyltarna och fann slutligen den byrå han sökte. Han träffade advokatens närmaste biträde, herr P helps, sittande vid sin pulpet, sysselsatt med att läsa ,Sun. (Andra tidningar läsas icke der). Denne herre nedlät sig att kasta en sidoblick på den person, som trädde in och som föreföll honom vara någon arrendator från Jersey, som tagit på sig sina söndagskläder. Derefter stack han åter näsan i tidningen. — Är herr Pierrefout här? — frågade Grant. — Nej, min herre, — svarade Phelps utan att e upp från sin läsning. — Kan jag få träffa honom, om jag kommer illbaka? — Nej, min herre, — svarade Phelps snäsigt, — han är inte i staden. — När kommer han tillbaka? — Om Fredag. — När, hvad sade ni? — frågade presidenten helt öfverraskad. — Om Fredag, säger jag er. — Är han ute på sin villa? — Jag vet inte. Tror ni att han talar om för mig hvart han tar vägen, när han reser ur staden? — Nå ja, säg honom då att jag varit här för att tala med honom. Herr Phelps är så nådig att vända sig om för att se hvem denne ,jag egentligen är. Grant fortfor: — Säg honom att presidenten var här för att göra honom ett besök. Storartad tablå! Herr Phelps rusar upp från sin stol, uttömmer sig i komplimenter och bedyrar högt och dyrt att herr Pierrefout är på landet. — Nå ja, — sade presidenten, — så söker jag väl upp honom der. (Tidningen puffar nu åter för sig, i det den låter herr Phelps säga): a — Herr president, har ni redan ,Sun för i ag? — Nej, jag har förgäfves sökt att få köpa den — numret var utsåldt. Presidenten tänder nu sin cigarr och aflägsnar sig, utan tvifvel förtjust öfver den artighet, som blifvit honom visad. (Om presidenten verkligen hade varit så lycklig att få köpa det ,utsålda numret af ,Sun, så skulle han deruti funnit följande vackra uppsats om sin person): Hör nu, käre läsare, hvad tror ni att vi ha för en president? Jo, ett slags jockej, en dagdrifvare, en sprätt, som drifver omkring vid badställena, en hygglig pojke, som aldrig kan bli på ett ställe, som alltid måste roa sig, en menniska, som hatar göromål till den grad, att det är honom omöjligt åtta dagar å rad stanna på sin post. Han har nu beklädt sitt embete i fem månader och ännu inte kommit så längt att han skaffat oss en förvaltning. Presidentskapet måste bestämdt vara ett latmansgöra, eftersom en i lägret eller garfveriet uppfostrad person kan sköta sitt embete på 300 mils afstånd från kapitolium i Washington under mellanstunden mellan två promenader och under den halftimmes ledighet, som teatrarna och konserterna lemna honom. Israel, skynda till dina tält, ty en ny Buchanan sitter i hvita huset och förslösar sin tid, medan fienden ordnar sina led! En matsedel med citationer ur Shakespeare. Engelska tidningen ,Atheneum har från en korrespondent fått sig meddelad en skildring af en festmåltid, som shakespeare-sällskapet i Philadelphia bade arrangerat vid sin 17:de ärssammankomst, och der matsedeln var späckad med citater hemtade från Shakespeare, och det från ett och samma stycke ,, Kung Lear. -— ,Atheneum anför följande prof. Ostron i skal. — Lear: Det vore bättre att du låge i grafven, än att du med din obetäckta kropy skall så misshandlas. Kent: Öppna denna börs och tag dess guld. Narren: Kan du säga mig huru ostran gör sitt skal? Lear: Säg blygs du e. att se på detta skägg? Soupe å la Reine. — Riddaren: Den är het, der ryker än. Påte å la financiere. — Kent: Mitt kall är at icke vara mindre än jag synes vara.