Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 2

oo Han skrattar åt hela saken, men i hans ställning kunde han ej vara fränvarande från detta möte, om ock endast för att uttrycka sin mening. — Hvilka skola vara närvarande? Män, som känna det allmänna tänkesättet? — Jag tror det. — Du Beure? De Seuilly? — Min bäste grefve! hvad ha vi att göra med landtadeln? Jag ville heldre ha att göra med verkliga plebejer. — Men just dessa män kunna meddela bestämda uppgifter. — Jag tror att deras anspråk ej böra uppmuntras genom att ställa dem i bredd med män af samma rang som min son eller herr de Lancy. Ni drömmer, grefve, sade madame de S:t Xist stolt och skarpt. — Den slags oförklarliga auktoritet, som er kyrkoherde, herr Bergerat, autagit, skulle vara odräglig om han ej troligtvis handlade enligt order; jag kan fördraga hans försök att råda vida heldre än uttrycken af dessa halfblods-landtädlingar, som våga påstå att de ha rätt att yttra sig. — Ah, bevistar herr Bergårat detta möte? — Ja, man sade mig det. — Denne prest är en eldbrand, sade herr de Lestrelle snarare till sig sjelf än till sin gäst, — han har talang och stort inflytande jemte många fiender, och tvekar ej för något. Markisinna, ser ni verkligen ingenting hotande i tidsandan? Vet ni hvad Mirabeau yttrade i sitt sista tal? — Den renegaten! Hur kan ni göra honom den äran att nämna honom? — Jag vill då anföra ett annat och äldre uttryck, Brennus utropade: Ve de