Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 2

buret, samt den unge markisens behagliga egenskaper, hvilka allena hade blifvit påpekade för herr de Lestrelle. Nadame de Lestrelle afbröt ifrigt den korta tystnaden: — Ingen, som känner herr markisen, kan ett ögonblick betvifla vårt barns lycka; en så fulländad ädling och hofman; Marcelle skall säkert bli lika så lycklig som jag, — och mera är omöjligt. — Är det säledes algjordt, herr grefve? frågade madame de S:t Xist, med synbar lättnad, eburu med en känsla at ovilja mot sin blifvande svärdotter; men hennes ansigte fördystrades, då herr de Lestrelle sade: — Vi skola tillkalla Marcelle; det beror af henne. Vare det så, ehuru detta underordnande af föräldrarnes vilja gent emot en dotter är oerhördt, sade madame de S:t Xist med synbar ansträngning. Och sålunda blef Marcelle slutligen kallad inför familjerådet. Hon inträdde, blek och stilla som hon alltid var, då hon kände sig djupt upprörd, och hon tilltrodde sig ej att yttra något, då hon helsade på markisinnan, vars ögon hvilade med missnöje på detta bleka ansigte, som aldrig kunde fängsla en sådan man som S:t X Dess behag var osynligt både för honom och henne, och hon hyste ett slags agg till flickan ör bristen på den slags skönhet, som för on tid kunde ara fästat 4. en, hvilken nu ämnade gifta sig med henne enlast af rent ekonomiska skil.