Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1869, sida 2

sden, jag vet ej hvad. Vår styrelses svagbet är otrolig. i — Olyckligtvis har folkpartiet lagen på sin sida, sade herr de Lestrelle, — det har länge varit så. Det var amerikanarnes styrka under deras sista uppror. Ingendera af hans åhörarinnor kunde inse styrkan af denna anmärkning, och madame de S:t Xist sade med någon tvärhet: — Om tiderna äro så farliga som ni säger, vore det ännu ett skäl hvarför adeln borde hålla tillsammans. Alldeles, sade herr de Lestrelle småkeemd, då han tänkte på hennes harmfulla protest mot landtadeln. — Utan att besvara ironien, hvilken hon uppfattade fullkomligt, fortfor hon: — Jag anser det ej olämpligt om jag anhåller att 1å den sak afgjord, hvarom vi talade då er dotter återkom från Belleisle. Tillräcklig tid har beviljats åt madame de Fayolles tvean. En kort paus uppstod, och en flygtig rodnad flög öfver markisinnans bleka drag. Hennes stolthet led grymt af att sålunda nödgas öppna underhandlingen, men hon hade de kraftigaste skäl för att underkasta sig det, emedan Marcelles rikedom icke blott skulle återupprätta hennes sons na kredit, utan äfven sätta henne i ji stånd att betala skulder, hvilka bittert förödmjukade den stolta och samvetsgranna qvinnan. — Min dyra markisinna, sade herr de Lestrelle, — ni känner fullkomligt mina tankar, men jag har ifrigt önskat att Narcelle skulle gifta sig tillfölje af en så stark böjelse, att hon derefter aldrig kunde se någon, som hon måtte hafva: föredragit framför sin make.