FRANKRIKE. Som man af ett telegram i gårdagens tidning funnit, ha de oppositionella medlemmarne af Jagstiftande församlingen i går varit samlade hos Jules Favre och der beslutat att vidblifva sitt förra manifest; detta vill troligen säga den af de 116 undertecknade interpellationen. För ett par dagar sedan hade hos Jules Simon hållits ett möte af samtliga i Paris varande medlemmar af venstern; de belöpte sig likväl icke då till flera än: Eugene Pelletan, Ordinaire, Jules Ferry, Giraud och Esquiros. Efter att hafva konstaterat, det de alla principielt voro emot hvarje ofkentlig demonstration den 26 Oktober, beslöt man att författa en kort gemensam förklaring, som uppgifver de skäl, som föranleda vensterns medlemmar att uppmana sina medborgare att icke förenämnde dag gifva regeringen den ringaste anledning till blodigt undertryckande af ett uppror, eller någon förevändning att återvända till 1852 års författning. På samma gång förpligtiga sig undertecknarne till att — så snart lagstiftande församlingen sammanträder — interpellera regeringen angående ,det brott mot författningen, som den gjort sig skyldig till. Märkvärdigt nog har nu äfven Victor Hugo uttalat sig mot någon folkdemonstration den 26 dennes. Detta har skett i en skrifvelse till ,,Siecle, hvilken tidning förebrått honom att hafva uppmanat folket till oroligheter, under det han sjelf håller sig aflägsnad från Frankrike. Victor Hugo skrifver: Jag har i ,.Siecle funnit en artikel, som rör mig, och som väckt min förvåning. Då Ni gifvit mig ordet, så mottager jag detsamma. Jag tackar Er att hafva gifvit mig medel i handen att göra slut på en tvetydighet. Först och främst får jag upplysa, att jag icke har något annat med ,.Rappel att göra, än att vara dess läsare. Jag trodde mig redan hafva uttryckt detta så klart och tydligt, att det icke skulle behöfva återupprepas. För det andra har jag icke tillrådt och tillräder icke någon folkdemonstration den 26 Oktober. Jag har fullständigt gillat ,.Rappel, som af vensterns representanter begärt en handling, till hvilken Paris kan ansluta sig. En fullt fred!ig demonration, utan vapen, såsom folkdemoustrationerna London i dylika fall, såsom den demonstration för senierna. som nyligen hölls i Dublin — detta var hvad ,,Rappel begärde. Det fattas folket någon stödjepunkt, derföre ingen annan demonstration! Rätten är på folkets sida, våldet är på regeringens! Må vi icke gitva regeringen någon förevändning att använda våldet mot rätten. Men det, som framgår ur situationen, är edens afskaffande. En högtidlig förklaring af vensterns represemtanter, frigörande sig från sin ed, detta är den riktiga utgången af krisen. Det är en på samma gång moralisk och revolutionär utgång, och jag sätter dessa begge ord med afsigt i förbindelse med hvarandra. Må folket blitva lugnt, och Chassepotgevären skola ej komma till användande. Må representanterna tala, och eden är afskaffad. Sådane äro mina råd, och då Ni vill veta mina