önskningar; Marcelle kände mycket a! hennes korta, sorgliga historia, ehuru madame de Lestrelle ej hade meddelat henne återstoden, emedan hon ansåg att Genees varma, oskyldiga tillgitvenhet för sin kusin var något så förkastligt, att det borde meddelas en ogift flicka; ty den örda ärbarheten före bröllopet bildade ende motsats till hibe en efter detsamma. Men Marcelle hade hört det af de öfriga systrarne, oaktadt den stränga vat samhet markisinnan utöfvade, då de besökte slottet Lestrelle. Madame de Lestrelle hade meddelat Marcelle så mycket bon ansåg lämpligt, och dervid uttryckt sig med en hos henne ovanlig hästighet, och Marcelle visste att hennes eget uppförande skulle förefalla heta hennes familj lika så uppröravde, då det blef kändt, och skulla sätta henme i misskredit samt ådraga hennes esterlätne fader tadel. Redan hade vit angripen af åtskilliga inflytelHastings emne :dan han tillätit henne så länge, då hennes kusiner väninnor hade blifvit försedda med un vid femton års ålder, — ja, gare. Tanken på madame de Leständiga missnöje och förebrå en långt ifrån behaglig. Marede sig sje if hvarför hon cj kunde besluta sig till att lyda. Hon visste gana ringa om markisen, hans lif var en tillsluten bok för henne. Lyckligtvis hade hon endast de iutryck hon hemtat från hans systrar, och dem hon hade erfarit, da hon träffade bonom på slottet Lestrelle