han talade, att dess värdighet äfven var hans. Gavarnie hade hört andra slägtled likaså besynnerliga och besynnerligare, till exempel de Levis; och den öfverraskning, hvarmed han lyssnade, sramkallades hufvudsakligen deraf, att han visste markisen vara en esprit fort, som föraktade trosartiklar och prester lika mycket. Men han skulle hafva utmanat hvar och en, som vågat hysa tvilvel om S:t Nises e Lestrelles stamträd. Hvad Marcello och hennes moder angå, så trodde de det blindt, och det kunde aldrig hafva fal dem in att Gavarnie kunde betvilla det, om icke herr de S:t Xist hade frågat honom om hans åsigt. Ian ryckte på axarne och skrattade litet, samt öfverraskades åter af att se Marcelles missnöjda blick och höra den verkliga barm, hvar med madame de Lestrelle utropade: — Men, min herre, ni skall st bevifla våra trosartiklar! — Detta är en förolämpning! Gavarnio kctade sig bäst han kunde, men madame de Lestrella var nu verklisen stött och instämde med en viss hetta, lå herr de S:t Xist erimade he enne, att neraldikon och genealogien kunde endast attas af vä ga; HAtrtaine hade lrig kunnat förv e dla hans hänsyfningar I iga, eller honom delgitna ar Marcelle var tyst och undrade hv arnie, som ej hade något sta vara så mycket ädlare i sjä in den högättade markis de i Xi nen den sistnämnde visste ej detta och ar ganska be äten med sin afton-.