Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1869, sida 1

AS 18 T bta7j Far SITE SUL SKåll uppsa sostras vid en rysk undervisningsanstält n-Den 13:ärige thronarfvingen af Bokhara nnskall med sin svit snart inträffa i Orenburg för att derifrån begifva sig till Warschau, der han skall undervisas vid dervarande ryska gymnasium. Ryska regeer le i(4 Å Å — TE 5 1 — 8 minerad; festen är stora r ringen får på detta sätt genast en gisslan och för framtiden en trogen tjenare. TURKIET. Från Konstantinopel telegraserades den 13 på aftonen: Eejsarinnan Eugenie hitkom i dag kl. 3 e. m. Mer än 20 ångfartyg, som seglat henne till mötes, följde efter kejsarinnans lustjakt. Längs de begge stränderna af Bosforen stodo trupper uppställda ; hela befolkningen hade strömmat ut, och alla fartyg voro behängda med flaggor. Bosforen erbjöd i det hela ett underligt skådespel, och den ena kanonsalvan efter den andra aflossades till den höga gästens ära. Då LAigle kommit till närheten af palatset Beglerbeg, gick sultanen om bord i en praktfull båt, som är byggd för kejsarinnan, hvarefter han förde henne till sitt palats. Kort derefter blefvo Portens stordignitärer föreställda för kejsarinnan, och derefter gafs en diner i palatset Bechitache. Hela Bosforen är i afton illurtad; hela befolkningen och alla affärer hvila. SPANIEN. Ställningen synes fortfarande betänklig. Det påbjudna belägringstillståndet har på deltager deruti, många ställen mött ett motstånd, som j Iman med vapenmakt måst kufva. perna ha visserligen hittills blifvit regeringen trogna, men man vet från föregåsnde tillfällen, huru lätt en kan inträda häruti. Madrid af den 11 dennes ersar man nu, satt skådeplatsen för den strid, i hvilken Trupförändring Af ett telegram från det dagen förut öfverenskommits om två stimmars vapenhvila för bortskaffande af sdöda och sårade, var staden Valencia. Befälhafvarne för trupperna ville icke ansalla insurgenterna, innan en så stor styrka sblifcfit samlad, att de sistnämnde sjelfva sansågo, det allt motstånd skulle vara onyttigt. Af telegrammer från Madrid af den 12 dennes finner man, att staden Valencia ännu då var i insurgenternas våld. Regeringen hade dock tagit de kraftigaste åtgärder för att undertrycka upproret, och talrika trupper voro koncentrerade der. Det skrefs nämnde dag derifrän: Regeringstrupperna hålla bangården besatt vid ingången till staden och sträcka sig derifrån i en linie till det gamla klostret Belen, stödjande sig vid Grao, en mil från Valencia, hvarifrån de hålla förbindelsen öppen med landet i alla riktningar. Förstörandet af jernvägarna har emellertid åstadkommit, att trupperna icke kunnat sammandragas så hastigt, som man hade väntat. Utanför Valencia står general Burgos brigad samt några ingeniörbataljoner under Morelo. Brigadgeneralen Palacios framrycker mot staden med fem bataljoner, som han ditfört från Catalonien, och tre andra bataljoner väntas från sjösidan. Insurgenterna ha uppkustat barrikader på ringa afstånd från militären. I ett telegram af den 13 heter det om uppresningen i Valencia: Insurgenterna, hufvudsakligen bestående af bönder, ha dragit sig tillbaka på landet, der de befästa sig; 18 bataljoner af regeringens trupper ha besatt största delen af provinsen. Än vidare erfar man om oroligheterna följande: I Sarragossa är nu lugnt, icke mindre än 250 personer sägas hafva sallit i striden der. I Vallodalid kade republikanerna, efter att förgäfves hafva försökt att genom en öfverrumpling taga bangården, dragit sig från staden till bergen. Alkalden i Jucar (provinsen Albaceta) har slagit ett band, som kom från Valencia, och tagit 9 fångar. I Malaga ropades ,lefve för republiken, då pelägringstillståndet blef proklameradt, och trupper måste äfven der användas. Från Granada meddelas, att befolkningen i det hela är väl sinnad. Så hade en högre posttjensteman på egen bekostnad utrustat 80 man och ställt sig i spetsen för dem, för att förfölja republikanerna, och i Ubeda ha två deputerade ställt sig i de frivilliges leder. Från Katalonien och Arragonien meddelas, att der nu endast återstå små band, hvilka undgå att sammandrabba med trupperna, men förstöra jernbanor och telegraflinier. Föratt motarbeta detta oväsende ha alkarderne i alla städer, som ligga vid jernvägarne, fått befallning att låta hålla vakt vid jernbanorna på deras områden. Många meddelanden bevisa, att republikanerna stridt med raseri. Så hade de vid Puerta del Postillo, väpnade med långa knifvar, kommit ett helt kompani soldater att vika. För de våldsbragder, som de upproriske besått vid plundringen af staden Valls, hade general Baldrick låtit skjuta 11 insurgenter. Den i Ibi vid Valencia skjutne införaren Carbajal hade blifvit benådad af regeringen, men underrättelsen om benådningen kom för sent. I etttelegram från Madrid af d. 13 dennes heter det: Upproret inskränker sig för närvarande till Valencia och några små band, som genomtåga Arragonien och Katalonien. Dagigen hör man omtalas, att insurgenter komma, som gifva sig. Icke en enda oficer eller soldat har öfvergått till insurgenterna. Pauls och Salvocheas band förlorade modet genom ryktet, att deras anförare skulle fly till Gibraltar. Generallantanan i Katalanjan HAoanaatt 4 OMM