Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1869, sida 1

ILLBLAD G Co. sterpresident, emedan — efter hvad , Ner freie Presse påstod — Beust icke kund finna någon annan att sätta i spetsen fö skabinettet. Beust hade nemligen inled förhandlingar med furst Adolf Auersper och sedan med Anton Auersperg (skalden hvilka emellertid strandade. Frih. Keller sperg, som nämnes vid sidan af grefv waafle, var tills den 10 Oktober 1864 sståthållare i Böhmen, men måste från träda på grund af en konflikt med justi tigeministern Herbst. Denne hade nemli gen som medlem af landtdagen i en frågaf vigt (tillsynen öfver skolorna) desavuera ståthållaren och uttalat sig emot de å denne förut meddelade instruktionerna hvaröfver Kellersperg besvärade sig hos regeringen. Då omsider bitterheten i Böhmen tilltog till den grad, att regeringen måste förklara Prag och trakten deromkring i belägringstillstånd, blef frih. Kellersperg afsatt från sin post, hvilken lemnades åt militärbefälhafvaren i Prag, fältmarskalken Koller. Efter belägringstillståndets upphäfvande i Maj månad har Koller fortfarit att fungera som ståthållare. Den valreform, hvarom det är tal i Neue freie Presse, och om hvilken nu skall förhandlas i de serskilda landtdagarne, stödjer sig på ett af inrikesministern Giskra författadt cirkulär, der landtdagarne uppmanas att med försigtighet behandla frågan om förändringen af det hittillsvarande valsättet till riksrådet (som är sammansatt af delegerade från de 17 cisleithanska landtdagarne), dock med bibehållande af det under Schmerling införda gruppsystemet. Denna agitation är satt i gång af Giskra för att — om möjligt — emancipera riksrådet från de enskilda landtdagarne, hvilka i så fall skulle nedsjunka till betydelselösa provincialförsamlingar, under det de slaviska länderna fordra ett utvidgadt område för landtdagarnes verksamhet och helst vilja inskränka riksrådet till en församling af lika berättigade komiter från de serskildta kronlinderna. Det heter i ,, Neue freie Presse för den 12 dennes: jOm de vänskapsförsäkringar, som här i Wien blifvit vexlade mellan kejsaren af Österrike och kronprinsen af Preussen, fåt man nu följande närmare meddelanden. Kronprinsen uttalade den bestämda förhoppningen, att det tillmöteskommande, som Preussen var beredt att med den fullkomligaste uppriktighet visa, från Österrikes sida skulle mottagas med samma sinnelag. Härpå svarade kejsar Frans Josef, att han med det lifligaste intresse motsåg allt detta, och att han — tillika med sin regering — icke hyste någon afundsjuka eller någon tanke på hämnd mot Preussen. Österrike vore beslutet för att utan förbehåll erkänna det politiska tillstånd, som varit en följd af 1866 års händelser, och det skulle vara honom kejsaren) en stor glädje att med tullt förtroende kunna äterupptaga det gamla vänskapliga förhälandet med hotvet i Berlin. Detta är hufvudinnehållet af de berättelser, som från officiös källa vär från Wien blifvit tillsända flera österrikiska orovinstidningar. Kejsar Frans Josef har bestämt sin återcomst från Orienten till den 29 Novem)er. Enär högtidligheterna vid Suez-kanaens öppnande räcka från den 17 till den 0 November, skall väl således kejsarens besök i Athen samt ett påtänkt möte med konung Victor Emanuel blifva mycket kort. Jet heter, att den österrikiska eskadern, ra krigsskepp och en kanonbåt, på hemgen skall lägga till vid Brindisi, der tnungen af Italien då skulle infinna sig. I Dalmatien ha oroligheter utbrutit, i let den dervarande slaviska befolkningen notsätter sig utskrifningen till det österikiska landtvärnet och vägrar att betala katter. Städerna Crivoscie, Zuppa o.s.v. ro i fullt uppror; innevånarne ha delvis lytt till bergen, hvarifrån de underhålla tt guerillakrig mot trupperna. Två österikiska kanonbåtar, som voro på väg till evanten, ha blifvit kallade tillbaka tilll. ataro. Betydliga truppafdelningar vänades från de nårmaste garnisonsstäderna. FRANKRIKE. Ryktena om en kris i den franska miistören vilja icke tystna; särskildt heter et, att inrikesministern Forcade sjelf önkar draga sig tillbaka, hvaremot kejsaren ndast högst ogerna lärer vilja gå in derpå. rsaken, hvarför Forcade skulle vilja algå r ministören, förmodas vara den storm, om från oppositionens sida väntas blifva ktad emot inrikesministerens och de uner densamma stående prefekternas uppädande under de sednaste valen. För frigt betviflas delta rykte från flera håll, varemot man mera allmänt tror, att en ris uppstått i ministören derigenom, att nder det några af kabinettets medlemar — hvaribland äfven Forcade — förena, att man skulle möta lagstiftande irerna med ett fullt färdigt och bestämdt rogram, hade ministerpresidenten Chasseup-Laubat och finansministern Magne, vilka inse kabinettets provisoriska karakr, förfäktat, att regeringen borde se! den an och först låta lagstiftande kårna uttala sig, innan något slutligt prom antogs; ty efter senatskonsultans utfrande måste det endast vara majoritens hållning som föreskrifver regeringen n väg, som måste följas. Denna fråga ir, heter det, blifvit diskuterad i två inisterråd, utan att man kom till annat sultat, än att man tillsvidare endast lle sysselsätta sig med utarbetandet af COUHDZ:Z--eE-OCC —— QOFÄ-—