geraldig enten som bar sångens natt och andra småsaker. Båda stego in i vagnen, hvilken i detta som i förra fallet rullade af till Långholmen. Lr. reva 2.: Stockholm och dess omgiskingar, bedömda af Henri Martin. omnämnde i går att denne berömde frans älare i ,Siccle börjat meddela några anteckningar om sin nyligen företagua färd till de skandinaviska länderna. Efter A-B. lemna vi här nedan ett utdrag ur den första af ifrågavarande uppsatser: ,Det första intryck, som Stockholm och dess omgifningar göra på den resande, som under sommaren besöker dem, är en förvåning, som visserligen icke är en sviken förväntan. Namnet på denna nordens hufvudstad väcker hos oss, mellersta eller södra Europas innebyggare, tanken på någonting strängt och härdt. Vi tänka på de långa vintrarne, de långa nätterna, familjerna som läsa bibeln vid spiseln under det af snö nedtyngda taket. Och vi finna en förtjusande stad, med saftig grönska och blommor och stora väldiga ekar vid sjöstränderna, och ett glädtigt, i det fria lefvande folk, som slagit sig ned långt ut bland skogarne och på stränderna af de blå, af ljus öfverströmmade sjöarne. Det kommera raf att nordens somrar, om än korta, äro herrliga och att, ju mera lifvet under de trefjerdedelarne af året är undertryckt, desto kraftigare och rikare utvecklar det sig och blomstrar under de tre månaderna då solen knappt går ned och då vegetationen växer så att man kan se det. Man lefver dubbelt och tredubbelt under denna årstid. Denna befolkning, som i botten ständigt är ung och allsick rgs intar under denna årstid ett förråd af gläd hela det ö iga året. När man sett Stockholm, kan man ej längre säga, att Ediuburg till det egendomliga i sitt läge och det pittoreska i sin fysionomi är utan rival i occidenteh. Vidsträckt och storartad, med en jemförelsevis liten befolkning (knappt 140,000 innevå-! rare), som med lätthet får rum på en stor yta, förändras Stockholms utseende för hvart steg man tar. Dess hafsoch insjövikar, som intränga i hjertat af staden, dess större och mindre öar, dess med hus och trädgårdar krönta bergkullar, göra det till en stad som står alldeles ensam i sitt slag. Det finns få utsigter, som kunna jomföras med: dem från Mosebacke, en höjd, hvarifrån man med en enda blick omfattar hela staden och dess omgifningar, och det siuns ingen allmän promenadplats, som Jiknar Djurgården, ett verk vida mer af naturen än af konsten och gt den plats som inspirerat denne nationele skald och musiker Bellman, hvars sprittande och fria fantasi tycktes lifva norden med all söderns glöd. Stockholm har det gemensamt med Paris, att det börjat med en central ö, ett litet ,.c hvarifrån det utstrålat åt norr och söder. Staden, der det väldiga, men moderna kungapalatset och adelns gamla palats befinna sig, är dess cit, och RiddarTolmen hennes ile St. Louis. Riddarl är konungarnes och Sveriges store het d 3 pis. Der hrila under de från Ryssland och Osterrike tagna sanorna Gustaf Adolf och Carl XII, n, dessa frejant och vår Tusamt nära dem Banår och Torster dade vapenbröder till vår Gucbri renne. lItt af Stockholms karakteristisk. är de statyer öfver konungar, som äro uppresta på alla platser och som, så att säga, i brons skrifva alla de olyckliga faserna i Sveriges historia. Jag hade haft god : det var Gustaf A ag hade utanför mina fönster, den ädlaste af bjeltar, den store krigaren som endast scgrat för rättvisan och civilisationen. I staden reser sig statyen öfver Gustaf Vas, gom störtade den danske despoten Kristian II; e tyen upprestes i förlidet sekel genom en subskrijtion af adeln. På en af de offentliga platserna jå norra stranden finner man den nyligen genom en folksubskription uppresta statyn öfver Carl XII. Denne djertre och olycklige ljjelte. som drog så stora olyckor öfver Sverige, är jortsarande kär för folket, som dömer honom efter afsigten, och icke efter sramgången. Den vid Pultava besegrade står med handen utsträckt mot Ryssland, liksom vädjande till detta Europa, för hvilket han kämpat och som låtit honom gå under. omvexlingen och öfverraskningen äro framför allt det utmärkande för Stockholms omgifningar, hvilka ej langre äro en af skogar och träsk uppfyld slätt som Götaland. och ännu ej ett bergland, som Dalarne, men som äro en blandning i tusende former af kullar, skogar och stora vatten. Till höger; då man styr kosan till Östersjön, öar och halföar af alla storlekar, fjärdar än stora som bafsvikar, än trängande ihop sig så att de knappt lemna rum ångbåtarne melian båda strändernas täta skuggor. Den förnämsta farleden går till Waxbolin, den enda militärposition, som för närvarande skyddar Stockholm mot Ryssland, hvilket Jand fortfarande är herrskarinna öfver de åländska öarne; man begick nämligen det otroliga felet att icke återlemna dem till Sve i Krimkriget. En af de små farlederna förde n till Dalarö, en vacker badort vid hafvet, omgifven at stora furuskogar, för att besöka pressens och riksdagens vördade veteran, hr Hierta, hvilken i fyratio år utan afbrott har fört sitt fådernesland in på framåtskridandets och frihetens bana. Vi sade veteranen, vi borde säga pressens skapare, ty någon sådan fanns i sjeliva verket ickt förr än ban uppsatte Aftoubladet, hvilken tidnin; han så länge och med så mycken fasthet ledde likasom doktor Sohlman, och som ännu i dag är det nationella tänkesättets organ. Den fria pressen har varit svär att framföda till verlden i nor den såväl som annorstädes. Vester om Stockholm har man i stället för h vikarne sjön Mälarens sötvatten, den märkvärdi gaste sjö i verlden, en ofantlig labyrint at vikar och öar, smala sund och stora dar, hvars all. männa form ö:veralit är omöjligt att uppfatta J2. mäta dace nt.