Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1869, sida 2

förklara — och han försökte det ej heller — huru denna korta missräkuing hade lemnat rum för intresse, huru han hade lärt sig tro, att han allena verkligen förstod henne. I stället för att göra sig dylika frågor, nöjde han sig med att begilva sig till slottet Lestrelle, der han emottogs som en medlem af familjen. Under de engelska lektionerna fördjupade han och Marcelle sig i dessa samtal, till hvilka madame de Lestrelle lyssnade, litet häpen, men mera road af dessa åsigters nyhet, — utan att kunna föreställa sig, att de för Gavarnie och Marcelle voro lika så allvarliga som lif och död. Herr de Lestrelle skakade på hufvudet, om de vädjade till honom, och drog sig undan till sina egna studier. Hans gäst och hans dotter sympatiserade desto mera, som ingen annan af familjen kände såsom de. För Marcelle tycktes en ny verld uppenbaras genom de utsigter, som framställdes för henne. Hon stod ej längre isolerad på utkanten af en vidsträckt, kämpande, hoppfull och lidande verld, hvars tillvaro hon endast gissade; hon kände att hon utgjorde en del derat, och lifvet erhöll värde, äfven om uppfyldt af arbete och möda, och ej denna glänsande tillvaro, som man hade förespeglat henne. Ehuru Gavarnie lärde henne att inse detta, tänkte hon föga på honom; hvad han sade henne var så fängslande, att hon knappt hade något intresse öfrigt för läraren, och hon var för skygg och stolt att lätteligen förunna någon sin vänskap. Under samtalen uppstodo ofta starka meningssskiljaktighe. ter dem emellan, och hon häpnade, då hon fann att i åtskilligt, der man hade lärt henne att som ett helgerån anse hvarje