Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1869, sida 1

tillhörde genom sin börd, samt blefvo va ma anhängare af läror, som lofvade a nedbryta dessa kalla skrankor hvarme aristokratien omslöt sig. Pland sjelfv adeln funnos många qvinnor, som ledo 32 sitt lifs enformiga, hjertlösa glans, trånad efter en förändring, och längtade efter e hälsosammare luftkrets. Revolutionen un derbjelptes kraftigt af qvinnor, och des motståndares fördomar gaf den en nästa lika så stark drifkraft som dess anhänga res bemödanden. Äfven under sitt lugna lif hade Mar celle ej undgått tidsandans inflytelser Hon tycktes hafva insupit dem ur luften ty inom klostret hade hon ej hört någo om politiken, och nästan likaså litet för nam hon då hon kom hem; ty oaktad herr de Lestrelle gladde sig åt allt, som kunde förbättra menniskoslägtet, hyste han dock fasa för nära förestående förändringar, och ryggade tillbaka från alla samtal om dagens frågor. Stundom hände det likväl att någon gäst, till exempel provinsintendenten, förde samtalet på detta ämne, och Marcelle lyssnade då med oemotståndigt intresse; och madame de S:t Xists mädetal, samt hennes sons föraktfulla yttranden angående de lägre klassernas missnöje, — rörelsen till förmån för proestanterna, och filosofernas läror, förde renne allt mera öfver till folkets parti, wilket ingen af hennes umgängeskrets sillade, utom hennes fader, och äfven han ndast tvrifvelaktigt. Frän predikstolen ;örde hon herr Bergrat fördöma Voltaire ch Rousseau samt äfven andra män, vilka hennes fader aktade och beundrade, nen hvilka i kyrkoherdens ögon voro otrosjeltar, eller lindrigare sagt blinda ledare