Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 1

Ett af de närmaste törnäma grannhusen var S:t Xist egendom, som nu beboddes af dess egare, enkemarkisinnan, med sina två unga döttrar, bestämda att snart inäda i ett kloster, samt hennes son, då han var fri från tjenstgöring vid sitt regimente. Han tillhörde denna lifdrabantkår, i hvilken endast sjelfva eliten af adeln emottogs, och hvilken, ehuru hotad at Turgots inskränkningar, likväl trotsade dem, stark genom sin egen makt och genom sin hängifvenhet för hofvet. Familjen S:t Xist var långt ifrån rik. Mången gammal förmögenhet hade redan småningom öfvergått från adelns händer till ofrälse, men oberäknadt detta hade alla S:t Xists haft en synnerlig förmåga att bortslösa penningar. Den förre markisen bade blifvit bragt ända derhän, att han var nära att skandalisera hela Faubourg S:t Germain genom att lyckliggöra dottern till en rik finansier med sina många anor. Dylika föreningar blefvo mindre oerhörda en tid derefter, men då hans slägtingar och vänner hörde talas om denna plan, upphäfde de ett skri af häpnad och förtviflan, och Louis XIV, då i sin regerings sista år, skyndade att förhindra skandalen genom att förläna honom en pension och skaffa honom en rik arftagerska. Madame de S:t Xist var af otadelig ädel börd, och hennes make uppskattade henne otvifvelaktigt desto mera derför. Kanske bief detta likväl en lycka för finansierens dotter, ty före sin död hade markisen nästan bortslösat sin makas förmögenhet, och den vackra egendom, hon hade medfört i familjen, hade för längesedan gått ur dess händer. Som en klok moder sökte hon nu en rik brud åt sin son, och Marcelle