Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1869, sida 1

sens hvirflar, men ingen fot var lättare, ingen röst gladare än Marcelles. Hon hade för stundens glädje glömt att det fanns en framtid eller en markis de S:t Xist, och (iavarnie, å sin sida, glömde äfven att något sådant som skilnad i rang fanns till, eller att det närvarande och tillkommande skuggades af ett moln, medan han, med Marcelles hand i sin, utgjorde en af de ifrigaste dansörerna under de lummiga träden i slottet Lestrelles park.