Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 oktober 1869, sida 3

sen från mildring i straflet bevilja. Blandade ämnen. Ny uppfinning. I den i London hvarje vecka utkommande tidskriften ,,Engineering af den 17 September omnämnes med stora loford en af kapten C. G. Lundborg i Södertelje gjord uppfinning för fästandet af jerneller ståltrådslinor, hvilka för många behof alltmera synas komma att uttränga täglinor. Uppfinningen lärer blifvit gjord i afsigt att vid de i riket pågående borrningarne efter bergolja använda jerneller ståli stället tör tåglinor, som i Amerika för dylikt arbete allmänt begagnas. Svårigheten dervid, som af hr L. lyckligt blifvit löst, består uti att, på den punkt der linan skall fästas, kunna åstadkomma det denna icke brytes eller böjes, utan att alla trådarna i linan bära lika. För skeppstackling samt en mängd andra, i den engelska tidningen med teckningar illustrerade ändamål, säges uppfinningen vara af stor nytta. Byad Pariserdamerna glömma. Statistiken, som numera börjar omfatta allt möjligt, har nyligen gjort sina beräkningar öfver hvad som oftast blir qvarglömdt i jernvägsvagnarne i trakten af Paris. Det är vemligen korsetter. Öfverallt finner man dessa plagg, på och under bänkarne, i päten o. s. v. och alltid mycket omsorgsfullt invecklade i tidningsblad. Statistiken går till och med så långt, att den påstår att af 20 korsetter äro 2 insvepta i Figaro, 15 i Patrie, 2 i Peuple och 1 i Sicele. Jernvägen i Auteuil är den, som lemnar det största antalet, men icke ens der har någonsin varit exempel på att ett enda exemplar blifvit återfordradt. På linien Asnieres är det deremot oftast hattar och chignonger som damerna glömma och dessa äro ytterst sällan inlagda. Jernvägsbetjeningen samlar vanligen under sommaren omkring 200 exemplar af dessa damtoilettens tillbebör. Explosioner at hvarjehanda slag hafva under sednare tiden grasserat på många ställen och anställt stor förödelse. Så t. ex. exploderade den 1 dennes, kl. 3 på morgonen, i byn Bayswater (i närbeten af Bristol?) en konsifyrverkares lager af brännbara ämnen, hvarvid en del af det 2 våningar höga huset sprängdes i luften och 7 af 13 personer, som Jågo i djup sömn, på stället blefvo dödade. Enligt mes fann man i grushögen de förkolnade qvarleivorna af 7 menniskor, deribland en 17-årig flicka och tre små barn. Junkerism. För ett par dagar sedan omtalade vi i korthet, att en österrikisk officer. grefve Hompesch, på allmän gata i Brinn föröfvat ett högst upprörande våld mot en af stadens borgVi meddela nu en något mera detaljerad berättelse om förloppet af händelsen. Klockan var sju på aftonen. Gatorna hvimlade af menniskor, emedan den stora folkmassa, som åskådat en samma dag auställd kapplöpning, nu återvände till sina hem. Isynnerhet uppstod trängsel på Ferdinandsgatan framför hotell Nenhauser, der de flesta deltagarne i kapplöpningen samlades. Bland fotgängarne befann sig äfven handlanden Gotthard Mäller med sin fru och sin lille son. Familjen stod just midt framför hotellet, då ett ekipage stannade der och grefve Henrik Hompesch hoppade ned på gatan. Den lille gossen råkade stå i vägen för honom; och icke nog med att grefven helt brutalt knuffade honom åt sidan, ban tillät sig att ge det stackars barnet ett temligen hårdt slag med ridspået. Gossen började högljudt gråta, och hans far, hr Muller. intogs, som man väl kan förstå, af den litligaste harm. I temligen häftiga ordalag förebådäf han grefven hans beteende; men denne svarade: — Om du inte håller munnen, din slusk, så ger jag dig en örfil. He Möller blef icke svaret skyldig. Han upplyftade sin käpp och hotade med örfilar. Allman uppståndelse bland folket; en och hvar ville tränga sig fram för att bevittna uppträdet. Plötsligt aflossades ett skott och Miller störtade, träffad i ansigtet till marken. Grefve Hompesch hade helt hastigt ryckt upp en revolver ur fickan och utan vidare besinning skjutit på den oförskräckte borgaren. ; I Ett rop af fö se lopp genom den täta menniskomassan. Säkert skulle grefven ha blifvit dödad på stället, såvida han icke ögonblickligen, sedan dådet var fullbordadt och, innan ännu någon af de kringstående hunnit hemta sig från sin öfverraskning, bade tagit till flykten. Han sökte stänga in sig uti ett rum i hotellets ; första våning, hvilket beboddes af baron Neuhof; men detta lyckades icke. Åtskilliga borgare och! officerare sprungo efter honom och uppryckte dörren till rummet. Han satte sig till motvärn: en brottning uppstod och derunder rycktes revolvern ur hans hand. Under striden sletos grefvens kläder af hans kropp och förbittringen mot honom var så stor, att de som kunde komma honom nära sparkade och knultade honom, sleto honom i håret och trakterade honom med örfilar. Åunu värre blef det, då brottslingen skulle föras till rådhuset. Poliskonstaplarne och soldaterna, hvilka emellertid infunnit sig på hotellet, sökte skydda honom så godt de kunde. Men då de kommo ut på gatan, blefvo de sjelfva, under bemödandet att försvara grefven, slagna med käppar m. m. — Döda den bofven! Slit den hunden i stycken! Så ropade hundra vredgade nmor, och från alla sidor regnade öfver brottslingen käppslängar, örfilar, stötar och knuffar. Den våg man bade att passera utgjorde likväl icke mer än omkring 1,000 steg. Försök gjordes äfven att intränga i rådhuset, ler Hompesch skulle undergå förhör af polismätaren Wolff. Denne måste gå ut och tala till folket, uppmanande de oroliga i lagens namn att förhålla sig stilla, och dymedelst blef lugnet återstäldt. Grefven förpassades i tängelse. tum djupt. Kulan har ianstarka svullnaden icke kunnat uts; emellertid är hopp om att hans lit skall kunna räddas och att alla svåra följder skola utelifva. Efter några dagars vistelse i fängelset började zrefve II. finna lifvet tråkigt. Han ingaf då en ansökan om att mot hög borgen bli försatt på fri fot. Denna begäran atslogs emellertid, och kommer grefven att tå finna sig i sitt öde åtminstone 311 dace he Mallar hiiftit af J. Jlälrara 2