Före stormen.) (Öfversättning från engelskan) af Sigfrid Nyberg. Han yttrade någonting dylikt till Marcelle, bredvid hvilken han stod. Hon betraktade honom öfverraskad och leende. — Detta är en af edra amerikanska idåer, min herre, svarade hon. — Det beroende, om hvilket ni talar, förefaller mig naturligt och rätt, emedan Gud har skapat rika och fattiga. Säg mig, min goda Rachel, yttrade hon till en qvinna med blixtrande, svarta ögon, hvilken stod i närheten, — tycker ni att det är bårdt att några födas till rikedom och andra till fattigdom? — Nej, kära fröken, svarade qvinnan raskt på den dialekt, som Marcelle hade begagnat. — Man måste ta verlden som den är; erkebiskopens åsna får välsignelser, men fattigmans — stryk. Marcelle skrattade likasom Gavarnie, men fortfor: — Men, min herre, oaktadt det inte är hvad jag väntade att Rachel skulle säga, anser jag likväl denna sakernas ordning både naturlig och rörande samt egnad att tilltala den maktegandes bästa känslor. Se, hela denna mängds välfärd ligger i min fars händer: skulle han väl, då hau vet detta, kunna underlåta att söka bereda deras lycka?