Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 oktober 1869, sida 2

i ena sorl af röster och skratt hördes från hopen, ty det käcka Böarniska lynnet lät den fattigaste, barfotade bonde känna sig hemmastadd i salen och sade honom, att han var jemlik hvar och en i landet, äfven sin egen godsherre, i hans ögon en vida större man än kung Louis sjell. En beständig rörelse herrskade i salen, då vänner och slägtingar igenkände hvarandra samt här sammanträffade kanske den enda gången under året, eller banade sig väg till salens öfre ända, för att helsa på sin herre och haus fru, hvilken satt bredvid honom, ehagfallt leende samt iklädd en elegant parisertoilett, som bjert afstack mot landtfolkets grofsa, men bjertfärgade drägter. Marcelle befann sig i närheten och bar en drägt fullkomligt liknande den i trakten I brukliga, en artighet mot hennes blifvande underhafvande, hvilken de äfven insågo och I uppskattade. Gavarnie betraktade scenen med stort nöje och öfverraskning. Något dylikt hade jban under sin barndom ej sett i Frankrike, ty trakten omkring hans föräldrahem I tillhörde en adelsman af helt annat skaplynne än herr de Lestrelle. Han iakttog de vänliga ord, som vexlades mellan herr de Lestrelle och de grupper, som banade sig väg fram till honom, och det vänliga nöje hvarmed deras anspråkslösa gåfvor emottogos, samt märkte af frågorna och anmärkningarne den noggranna kännedomen af deras förhållanden, och i trots af hans böjelse för att missbilliga makt å den an och beroende å den andra, blef äl rörd och öfverraskad genom han likv I denna form af ett dylikt förhållande. I (Forts.)