Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1869, sida 2

Göteborg d. 9 Oktober. Staden och Länet. Italienska operan. Gårdagens representation af Verdis , Trubaduren, andra operaföreställningen, vid hvilken fru Michacli medverkade, hade att uppvisa ett i det närmaste fullt hus. Fru Michaölis herrliga sång och vårdade uppträdande i öfrigt gjorde hennes återgifvande af Leonoras i sig sjelf tacksamma parti till en konstföreteelse af sällspord fulländning och helgjutenhet. Passion, hängifven sjelfuppoffring, smärta och förtviflan funno här ett lika skarpt markeradt som ädelt uttryck. Ingenstädes denna ytlighet och andefattigdom, som genom yttre och rent materiella medel, såsom röstforcering, stora gester, ristningar med kroppen 0. s. v. söker att tilltvinga sig publikens uppmärksamhet och bifall; öfverallt deremot denna sannt konstnärliga sträfvan, som mindre afser sinnlig verkan, än att tilltala själ och hjerta! — Fru M:s lika briljanta som känsliga föredrag af Leonoras aria i första akten, hennes sång uti andra aktens final vid hennes såsom död ansedde älskares plötsliga uppenbarelse, uti miserere-scenen och i slutscenen, voro glanspunkter, som länge torde fortlefva i åhörarnes minne. Till följd af ur Guadagninis för aftonen mindre goda röstdisposition förfelades deremot till en god del verkan af den stora duetten emellan Leonora och grefve Luna i sista akten, likasom af nyssnämnda skäl Lunas parti i verhufvud icke blef hvad det i en så skicklig sångares hand som hr G:s eljest bordt blifva och vid operans förra uppförande i sjelfva verket varit. Hr Sabbatlini sjöng Manricos parti delvis mycket vårdadt. Så var förhållandet med trubadursången i första akten och tenorsolot i miserere-scenen. I öfrigt höll deremot hr S. rollen i sitt vanliga ,rusare-maner, hvarvid det icke heller föll sig så noga med iakttagandet af situationens fordringar, såsom bl. a. i t. ex. tersetten uti fängelset, der hr S. lät Manricos vredesutbrott helt och hållet öfverrösta den drömmande Azucenas och den döende Leonoras stämmor. Azucenas öfvervägande på kraftscener anlagda parti utfördes i dramatiskt afseende förtjenstfullt af fröken Stoica. Man kan vänja sig vid mycket här i verlden. Fröken Stoicas chevrotterande (det är uttydt: bockdrillande) med rösten är dock tålamodspröfvande. Hr Tasti sjunger Ferrandos kavatina i första akten icke utan dramatisk liflighet, och partiet ligger väl till för hans röst, som här klingar ganska bra. Körerna gingo ej fullt så väl som vanligt. Orkestern presterade, der så erfordrades, ett högst berömligt pianissimo. I morgon gifves å Mindre teatern Donizettis komiska opera ,Don Pasquale med hr Castelli i titelrollen, hr Guadagnini såsom doktor Malatesta, hr Coy såsom Ernesto samt fru Cepeda såsom Norina. De båda sistnämnda uppträda i denna opera för första gången härstädes. Vid ifrågavarande representation är priset å Amfiteatern modereradt till 1 rdr 50 öre äfven å sittplatserna. — Mindre Teatern, Gårdagens föreställning å denna teater gass inför en rätt talrik och högst lifvad publik. Fru Boström och fröken Åberg framropades efter den fint utförda förpjesen, ,,Balskorna, och samma erkännande egnades flera af de uti de öfriga båda styckena uppträdande, hvilka stycken gåfvos under oupphörliga skrattsalfvor från salongen. Till