Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 2

bevarade elementerna vinna ny krast och nytt anseende. Med anledning af Hand. Tidn:s sednaste genmäle till hr A. O. Wallenberg yttrar Astonbladet: ,Hand. Tidningens redaktion anser br Vallenbergs svaromål icke vara tillfyllestgörande, utvecklar omständligt sin uppfattning af saken och interpellerar hr Wallenberg ånyo, specielt derom buruvida han varit intresserad i köpet af Stockholm—Göteborgsbolagets ångbåtar. Vi omnämna detta, enligt Handelstidningens begäran. Deremot känna vi ingen lust att öfverflytta denna vidtut-a13 seende fejd till våra spalter, synnerligast som vi anse densamma icke vara af intresse för det allmänna. Att göra enskilda affarstransaktioner till ämne för publicistisk behandling anse vi mindre lämpligt, då de icke blifvit föremål för domstols behandling, eller då icke åtminstone någon part, som anser sig ha lidit orätt, vädjar till offentligheten, utan blott de, som för saken äro främmande, på grund af rykten uppställa anklagelser och ka svaromål. Det var derföre också hvarken på elfva saken, eller de personer den rörde eller s sjelfva skriftens innebåll som vi fäste något afseende, då vi införde hr Wallenbergs svaromål. Vi sågo dervidlag endast sjelfva det faktum, att en person, gom i en tidning blifvit angripen, icke fått tillfälle att der få infördt ett af honom undertecknadt svaromål; under sådana förhållanden anse vi det vara pligt för hvarje tidning, till hvilken den svarande vänder sig, att låta honom få komma till ordet. Handelstidningens redaktion vet mycket väl, att det icke kunnat vara någon personlig partiskhet, som föranledt vår åtgärd i detta fall. Det är en princip, som vi i detta hänseende för oss uppställt, och från hvilken vi med vett och vilja aldrig afvikit. Skulle till och med någon af våra hätskaste politiska eller personliga fiender i sädant fall vädja till oss, så skulle vår uppfattning i detta hänseende icke undergå någon förändring; vi skulle i sådant fall vara angelägnare äu någonsin att visa oss liberala, Om vi äro tacksamma för att Aftonbladet icke alldeles ignorerat vårt genmäle, skulle vi varit det mera, derest Aftonbladet behagat ihågkomma: 1:o att vår uppsats, mot hvilken herr Wallenberg uppträdt, var föranledd af en artikel i hr W:s egen tidning, StockholmsPosten ; 2:o att vi icke vägrat införa ett svaromål från hr Wallenberg, utan fastmer uttryckligt sagt, att vi skulle införa ett sådant , ordagrannt, när svaromålet återkomme, förminskadt till sitt omfång och renadt från alla otillständiga utfall. Vi tro i öfrigt, uppriktigt taladt, att det icke är Aftonbladet, som skall lära oss riktiga principer, för publicistisk konduit. . Rörande vår anmärkning mot Aftonbladet, i afseende å dess vägran att intaga protokollerna i en rättegåug, der tidningen behagat utmåla en åtalad handling såsom ,stöld, yttrar tidningen bland anna ,.Ett par telegrammer. som i tidningen inflöto rörande ett af dessa mål, erhöllo rubriken: Timmerstölderna vid Baggböle, med anledning af och i öfverensstämmelse med den stämning, som i målet var afgifven). Kan detta kallas för ett angrepp och hvem är derigenem angripen? Vi meddelade sedermera utförligt referat för förhandlingarne och införde underrättens dom, hvarigenom de tilltalade arbetarne blefvo frikända; liksom vi sedermera in extenso meddelade det utslag, hvarigenom hofrätten fastställde denna dom och underkände de af justitiekanslern anförda besvär. Deremot ansågo vi oss icke pligtiga att belamra våra spalter med sen diger lunta protokoller, hvilka en person, som icke på något sätt var part i saken, utan för densamma helt och hållet främmande, önskade att vi skulle införa. Finnes häri något afsteg från principen, att den personligt ansallne skall ha rätt att personligt försvara sig?Vi vilja ej vidare orda om Aftonbladets föga värdiga beteende i denna sak, oaktadt Aftonbladet förnyar uppgifter, hvilka! vi förut behörigen justerat. Men då Aftonbladet nu framkommer med den öfverraskande invänningen, att den person, som framställde begäran om de omtalade protokollernas publicerande, ,,ej var part i saken, ,utan för densamma helt och hållet främmande, så torde vi få upplysa derom, att denne person likväl framförde ärendet på de förorättade målsegandenas vägnar, ett bemyndigande, hvars giltighet då så mycket mindre ifrågasattes af Aftonbladets utgifvare, som denne bestämdt lofvade. n att den billiga hemställan om handlingarålnes införande i Aftonbladet skulle blifva —-tillmötesgången. a Det borde ej varit Stockholms-Posten e obekant, att hr Jöns Pehrsson, i sin sa-mösa försvarsskrift, som var införd i Aft, tonbladet, framställde sig såsom martyr —-för hr Wallenbergs och andra privatbanksintressets legobjons förföljelser). När vi då anförde, att J. P:n blifvit vald, trots dessa .penningfurstens stämplingar, borde iro—nien af de ifrågavarande orden icke kunnat -wara tvetydig. Men för Stockh.-P:n ligger alderi en yttring af vår ofta omtalade ,,perilsonliga antipati mot hr Wallenberg. Och -pladet anmärker med anledning deraf fölilljande, som vittnar om psykologisk erfayI renhet: ,, Man blir hysterisk, när man är —sond. och då flyta ord ur pennan, som man sr I sedan helst skulle vilja hafva oskrifna. sDenna sats lärer väl, skulle vi tro, egentoI ligen gälla äldre fruntimmer och med dem . beslägtade själar. — —— — — OL — — —— — — ss ——— ts En svensk i Amerika. Öfverste H. ta Mattson, som tagit en berömlig del uti ildet stora kriget mot slafveriet, har rönt