Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 2

Unsändt) Om svenska folkets arbetssörmaga. Få äro de personer, som en längre tid vistats utrikes och icke hafva kommit under fund med let driftiga sätt, hvarpå tyska, franska och engelska arbetare bedrifva sina händers verk. Men ikaså säkert hafva dessa personer äfven uppmärksammat, att om svenska arbetare utrikes påträffas. så anses dessa af utlänningarne sjelfva för ibland de bästa arbetarne. Huru förklara då den obestridliga sanningen, att våra arbetare här hemma äro så litet arbetsamma? Jo, helt enkelt derigenom att vi betala dem för lågt. Betalar man svenske arbetaren bra, så arbetar han för 3 å 4 vanliga dagsverkare. Betalningen skall dervid utgå för ett gifvet ackord, men ackordet ej vara så knappt beräknadt, att arbetaren omöjligen derpå kan förtjena sig en styf dagspenning. På ett ackordsarbete bör en karl förtjena 11, å 2 rdr pr dag, om han arbetar ifrån 5 på morgonen till 8 på aftonen med 12 timmes frukosttid, 2 timmars middagsoch 13 timmes aftonvardsrast). Då bar mannen råd att äta sådan föda, som sätter must i märgen, och då nträttar han gladt och villigt mera, ja 2 gånger mera än om han skall svältföda sig och de sina, och ändå ej se en skymt af glädje för framtiden, ty med hoppet om belöning i himmelriket är vår praktiska tid ej belåten. Besynnerligt nog har man kommit ifrån svält Srem i ladugården, men svältkuren på menniskor bibehålles, oaktadt enhvar förnuftig arbetsgifvare borde inse att han af den ena säväl som af den andra kurmetoden ej kan hafva annat än den största egna fördelen, på samma gång han sprider glädje, välmåga och välsignelse omkring sig. Derföre kunna vi ej annat än uppmana svenske arbetaren att lemna fosterjorden, ty man säge hvad som helst, så gifves och finnes praktiskt arbete i Amerika, som lönar mödan på helt annat sätt än på landsorten i Sverige; tills den tid må varda kommande, då arbetaren äfven i Sverige kan få en sina mödor motsvarande lön. När man allestädes på landet ser hela familjer lifnäras på 250 a 300 rdrs årsinkomst, så kan i sanning icke lusten till slit vara annat än af den aldra erbarmligaste beskaffenhet. —— —