SN — ———7— — — -böda alla!t min herre, och min tant ansåg det opassande för en nunna. Ni skrattar, och jag vet att jag berättar dåraktiga obetydligheter, men medge att det är svårt att idealisera dylika ömkligheter. — Tyckte ni om edra kamrater? — Jag tyckte om dem, derför att jag måste lefva tillsammans med dem. — Otta den största orsak till motvilja; föreställer jag mig. — Åh, der fanns ingen värd hat. De två fröknarne de Launay voro ett par små snälla varelser, men de använde så mycken tid på att räkna hvarandras fräknar, i stället för att studera heraldiken, att de nästan alltid voro underkastade penitens. — Åh, är detta hvad ni studera i klostren ? — Ja, och teologi, ty abbedissan ville skydda oss emot jansenismen, och litet historia samt italienska, och naturligtvis fransyska samt italienska slägtled. — Och teckning? tillade Gavarnie, som ej kunde dölja ett småleende öfver denna förteckning. — Nej, pappa har lärt mig det lilla ag kan efter min hemkomst. — Och engelska? fortfor Gavarnie och utade sig ned för att undersöka en stor ok, som hon hade lagt ifrån sig då han aträdde. Han spratt till, då han såg teln; det var den andra delen af hans lutarch. TFAA