Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 1

)ekekKrika jag tror ännu nyttjas i Skott land. — Är ni således af skottsk härkomst — Min mormors-mormors-mor var skott ska. Hennes far tillhörde den bågskytt kår — hrarom ni väl har hört talas — som stred mot engelsmännen på frans! Jord. Min stammor var en Colbert. — Colbert. Ah, jag minns, — der store ministern. — Åh, han var alls inte beslägtad med oss, sade Marcelle hastigt och rodnade, — han gjorde anspråk derpå, men det är fullkomligt ogrundadt. — Det är skada. Det vore en ädel slägtförbindelse. Marcelle blickade upp, ytterligt förvånad öfver att Gavarnie kunde beklaga detta förnekande af slägtskap med den plebejske ministern. Hans besynnerliga åsigter förbryllade henne, men efter en kort paus fortfor hon: — Denna min stammor, Lilias Colbert, medförde sin gamla amma, hvilken egde detta recept, som alltsedan funnits i vär slägt. Ni tillhör således dessa utvandrande skottar? frågade Gavarnie, som hade undrat öfver orsaken till den unga flickans plötsligt förändrade ansigtsuttryck. — Ja, och troligtvis derför tycker jag så mycket om att resa. Ack, hur herrigt det måtte vara att resa vida omkring verlden och se nya scener, höra nya språk. Jag tror att verlden är skön och vidsträckt, om man blott kunde få komma it. Jag brukade försöka måla Amerika ör mig sjelf, då jag var i klostret. — Är ni uppfostrad i ett kloster? — Naturligtvis, min herre, svarade Mar