Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1869, sida 1

åratal har adeln presterskapet näs detta argument nå sanning, så har de sin kraft. Folket en vacker dag sl utan appell och en Och hvad kunna hårdt och våldsam de maktegande til sekler? il — Jag vet icke. mig det så. — Fö sålunda? — Jag vågar ic faller mig. Men nadsvärde herr fa terna? Marcelle tycktes nya tankar, som b men hon fortfor: ingenting uträttat, och an lika så litet. Om gonsin innehållit någon et för längesedan förlorat börjar inse detta, och kall det bli en domare hämnare utan miskund. de göra annat än att t efterlikna allt det, som åtit sig mot dem under Jag har aldrig tänkt refaller det en fremling ke säga er hur det föresäg mig hvad er vördr sökt göra för cagogerna vilja fullfölja de ifvit väckta hos henne, — När det blef tydligt, att alla försök att förbättra deras vilkor endast uppväckte en sådan ovilja emot dem, att alla, utom Bernadou, betraktade min far snarare som fiende än som välgörare, blef han mycket nedslagen och började fundera på andra medel för att gagna dem. Att lära dem något yrke, som icke ingrep i någon annans, tycktes vara den bästa planen. Men vem skulle man få till lärjunge. Just lå kom Bernadou hit för att reparera den stora trappan, ni måste se den, min herre, let är den värd. Pappa lärde då att känna honom och lånade honom böcker, lå han fann att han kunde läsa. — Hur har denne unge man blifvit så jfverlägsen sina stamförvandter? — Hans sar förtjenade penningar, jag vet inte huru, och kunde således bekosta